Tidig morgon. Hon kliver tveksamt ur den varma, sköna sängen för att sätta ner fötterna på iskallt golv. Åter en vinterdag. Ängsligt drar hon upp persiennerna, tittar ut: -Snöar det? Jo, kanske.
Ut på trappan för att kolla. -Nej, det var bara en synvilla.
In igen. Tänker på hur ensam hon är. Hur hon ska klara allt. Men det måste gå. Det kommer att gå.
På med kaffepannan. Morgontidningen har kommit. Hur länge ska hon ha råd att få den i brevlådan varje morgon? För att inte tala om kaffet, maten, diskmaskinen som gått sönder, bensin till bilen – hur ska hon få pengar till allt?
Barnen snusar och sover. Drabbade dom också. Alla tårar, all vrede, alla frågor – inga svar.
En blick genom fönstret – jo, det blir nog snö idag också. Hur ska hon orka allting. Men det måste gå. Det kommer att gå.
Hon vänder blad i tidningen. Hon vänder blad i livet också. Ofrivilligt, plötsligt, som en blixt från klar himmel.
Hur kunde det bli så?
Senaste kommentarer