Så känns det när jag går till datorn för att kolla nyheterna. Jag ”tittar till Emma”.
Har det hänt något nytt? Gick operationen bra? Har några nya vittnen hört av sig? Någon analys som är klar?
Oron finns där alltid – och sorgen, chocken. Men att ”titta till Emma” har blivit ett sätt att hantera situationen.
Låter kanske överdramatiskt och ”konstigt” – men är man invånare i en liten stad där något sådant här händer – så blir man oerhört engagerad.
Läser i Vestmanlands Läns Tidning, VLT, att pappan säger att operationen gått bra, ”läget är stabilt”. Jag lugnar ner mig lite och bestämmer mig för att gå och ta en kopp cappuccino.
Ute lyser solen. Det känns som ett hopp! Igår var det grått, snöigt och kallt – men idag solsken. En förtröstan om ljusare, varmare tid – så måste det vara.
Senaste kommentarer