Peter och Anders blev historiska när de den 23 januari vigdes i Svenska kyrkan som ett av de första enkönade äktenskapen som välsignats i en traditionell vigselakt. DN visar bilder på de älskande tu, på väg in i kyrkan, kyssandes vi altaret och t o m i sängkammaren där bröllopsnatten ska tillbringas. En annan bild bild visar paret i ett regn av risgryn – traditionell symbol för fruktbarhet, en önskan om många barn för de nygifta.
För mig är detta enbart förvirrande. Vem har något emot att två av samma kön älskar varandra? Inte jag och troligen bryr sig inte det stora flertalet svenskar om det heller. Varför gifter de sig i kyrkan? Är de starkt troende? Nej, enligt vad DN erfar. Det måste alltså vara av ren provokation. Att tänja gränser. Visa att there is no limit.
Tja, var och en blir ju salig på sin tro. Sen kan man ju undra hur långt man kan gå? Med allting. Jag har tidigare på min blogg funderat om homosexuellas rätt att föda barn – oavsett kön. Kan det vara nästa gräns att pressa? Rätten att föda fram ett barn oavsett om man är man eller kvinna?
Och om det gäller att pressa gränser – hur långt är vi beredda att gå med allting annat? Rätten att vara sjukskriven? Rätten att få arbeta? Rätten att få bedriva jakt? Rätten att bära burka eller rätten att säga ifrån om muslimsk klädsel?
För mig känns det bara rätt trist att DN gör ett reportage om två bögar som gifter sig.” Ingen big deal”, som det heter i reklamen. Bara nytt bränsle för homofoberna – medan vi andra suckar och slänger ett ögonkast på svågern intill som pussar på sin kille och funderar vad grannkvinnan tänker som sen länge lever ihop med sin kvinna utan vare sig förlovningsring eller bröllopstankar.
Foto: DN idag
Senaste kommentarer