Oj, vilket strålande vinterväder vi fick idag! 3-4 minus och solsken! Det kändes bara helt självklart att ta sig en promenad!
Efter att ha följt dottern till tåget tog jag en av mina tidigare rundor som inkluderar ett besök hos Max och Saga. 
Här inne bor två små barn numera. Det var enormt mycket snö överallt. Gravstenarna syntes knappt 
och det var svårt att ta sig fram till gravplatserna – med ett och annat undantag… 
En ny väg var upptrampad fram till småbarnens grav. 
Snön ligger djup och min favoritljuslykta – lusthuset – var begravd i snö. Därför placerade jag mina två små värmeljus framför fotot av barnen. 
Trots att det är fruktansvärt tragiskt att tänka på det som hänt och se fotografiet – så infinner sig alltid en känsla av lugn och frid när jag besöker Max och Saga. Och även denna dag busade dom med mig i fantasin. När jag sagt hej-då och var på väg ut så var det några småttingar som slängde lätta snöbollar från trädtopparna. Jag tittade upp och visst skymtade jag barnen och hörde deras skratt!
Himlen är nära. 
Sen fortsatte jag min promenad och många arbogabor hade följt mitt exempel. Så härligt väder och sådana fina bilder man kan få med kameran! 
Här Arbogaån från Strömsnäsbron.
Ån från Labron, västerut: 
och här Labron mot ån österöver.
Jag gick längs med ån. 
Alltid lika vackert – vinter- som sommartid. Tyvärr hade jag glömt att ta med bröd men änderna verkade mätta och belåtna redan. Här solar sig fyra av dom på ett isflak. 
Ån är nästan helg frusen denna vinter.
Det är lite uppseendeväckande. 
Här är fotot taget invid Herrgårdsbron.
Väl hemma igen. Wilma rullar runt i solskenet från fönstret. Även hon uppskattar solen även om hon helst stannar inomhus.
Senaste kommentarer