Jag har just läst bloggen som de mördade barnens ”bonuspappa” har. Den gör mig ännu mer sorgsen. Så fint han skriver om sin lycka – sin flickvän och sina älskade ”bonusbarn”. Hur han gläds och hur underbar tillvaron är med den lilla familjen.
Han skriver om ”bonusbarnen” precis så som jag själv skulle vilja att en ”bonuspappa” upplevde mina egna barn. Så varmt och kärleksfullt. De är en stor och viktig del i hans liv.
Hur kan livet vara så här hårt? Hur kan sådana här saker hända? Varför?
Det är en fråga som återkommer hela tiden: Varför?
Denna lilla familj som numera bara består av två – ska veta att vi alla i Arboga bildar en mur runt dom. En varm, trygg mur som omsluter, skyddar och värmer. En mur där aldrig något mer hemskt får tränga igenom. Aldrig någonsin. Vi skyddar, vi värmer, våra tankar omhuldar er.
Senaste kommentarer