Efter att jag skrivit min tidigare blogg tog jag en promenad. Jag gick till mordplatsen. Hade med mig två vita tulpaner som bara hunnit knoppas – precis som det två små människobarnen som inte fick leva vidare. Jag la dom intill avspärrningarna och tände ett ljus.
På vägen hem ringde äldste sonen och sa att det var en klasskamrat till honom som drabbats och att det var hennes barn som mördats. Jag blev chockad.
Jag minns henne speciellt från ett studiebesök som hennes klass gjorde då jag jobbade med personalfrågor. Hon var speciell – en ljus, varm och mild flicka men ändå glad och öppen. Jag lade särskilt märke till just henne bland alla de övriga! Varför skulle hon behöva drabbas så här?
Hur orkar man leva vidare när ens båda barn blivit knivskurna till döds.
Ikväll tänder alla i Arboga tre ljus i fönstren – för barnen och deras mamma! Ett kedje-sms är igång för att sprida detta. För gärna meddelandet vidare även på annat sätt – via telefon eller mail.
Även andra än arbogabor kan givetvis göra detsamma för att hedra offren.
Det är en sorgens dag i Arboga…
Senaste kommentarer