Jag går i väntans tider. Ja, inte går – absolut inte – och inte i de väntans tider som ni först förmodligen tänker på. Min väntan gäller blåsan – att få tömma den.
Så kan det gå när ryggskottet sitter som en smäck dagarna före jul! Ligga i sängen och vänta på att dottern ska vakna och följa mig på toaletten. Hjälplös och ynklig är bara förnamnet.
Men det ger mig tillfälle att tänka till på hur bra man har det och hur bortskämd man är – egentligen. Tänker på alla de som aldrig tar sig upp – förlamade, rullstolsbundna, gamla och sjuka.
Tänk att ligga på ett sjukhem bland hundra andra åldringar och vänta på att biträdet ska komma för att hjälpa en upp. Eller vända på en så man slipper värkande liggsår. Eller bo i ett land utan vård och hjälp över huvud taget!
Nej, jag har det så bra! En varm säng, ett underbart hem och en älskad familj.
Och min laptop! 
Trots en värkande rygg kan jag ligga här i sängen och skriva min blogg! Kolla min e-post och pladdra med vännerna på Facebook!
Jag ska inte gnälla! Jag är lycklig och nöjd! Det finns dom som har det mycket, mycket värre.
Det finns dom som har det lite varmare också…
Mitt kylslagna sovrum denna morgon. Ja, ni ser rätt! -12,8 utanför fönstret och +12,9 innanför… Men vad gör det! Jag fryser inte! Kalla fötter och varmt hjärta – det är jag det!
NU! Nu har dottern vaknat! Dags för kisspaus.
Var rädda om er! Akta er för halkan! Men framför allt – VAR TACKSAMMA FÖR VAD NI HAR!
Senaste kommentarer