Trots att jag anser mig feminist – irriterar jag mig ibland våldsamt mot den gängse feministstilen, om det nu finns en sådan. MEN – idag känner jag feministblodet dunka i mig! Och varför?
Jo, jag tänker på bifigurerna i Melodifestivalen! Björn Gustafsson hyllas till skyarna och får kärleksbrev från alla tjejer i landet (om det nu är något plus). Medan Nour El-Refai blir utskälld av pressen stup i ett – och tittarna hänger på.
Tänk då efter – vilka roller dessa två personer fått!
Björn Gustafsson har ”hur mycket tid som helst” och kan skoja och tralla medan publiken går i trans av förtjusning. Bifiguren Nour El-Refai – som dessutom alltid bara kallas Nour medan Björn Gustafsson har ett efternamn – får några sekunder på sig att så där i flykten försöka få till något kul när uttröttade kändisar ramlar förbi. Snacka om snedvridet!
När jag kollar dessa båda personer på Wikipedia så är de nästan jämgamla! Björn Gustafsson är inte alls någon bortkommen 18-åring som plötsligt gör succé – utan 22 och har gått teaterskola! Nour El-Refai står som skådespelare och komiker som den 21-åring hon är! Men varför så olika uppdrag i programmet??
Hur fast är vi i könsrollstänkande egentligen? Föreställ er ombytta roller! Nour ramlar runt i trosorna med en glöggflaska i handen och tänder på programledarens sambo! Vilka reaktioner skulle det ge?? Förmodligen rasande tittare som skulle prata om skam och skandal!
Medan Björn i all hast skulle få försöka haspla ur sig något minnesvärt och kul när divorna Carola och Perrelli drar förbi! På max 30 sekunder!
Vad tror ni om det konceptet?
Nästa år vill jag se Babben Larsson som programledare för Melodifestivalen och jag vill ha jämställdhet bland de eventuella ”bifigurer” som ska flamsa runt! Basta!
Senaste kommentarer