Igår sändes sista avsnittet av SVT:s ”Den stora resan”. Tyvärr följde jag inte serien från början men de avsnitt jag sett har fått mig, liksom deltagarna på resan, att verkligen tänka till.
Att byta vår högteknologiska värld mot en helt annan – gör att man börjar värdera saker och ting på annat sätt. Att, som de här svenska familjerna, under några veckor få bo bland urbefolkningen långt borta och leva som de. Upptäcka hur futtig och torftig vår s k välfärd är när välfärd hos oss betyder apparater, teknik, pengar men brist på närhet och samvaro.
När jag såg sista avsnittet så kändes det inte som om man skulle vilja visa folket i Namibia, Vanuatu och Indonesien hur vi bor och lever! Absolut inte! Man ville istället undanhålla dom vårt samhälle, skydda dom från det! Och det verkade faktiskt på befolkningen som att de förstod att deras liv är så mycket mera än värt än vårt. Deras sätt att förhålla sig till varandra, till naturen och till livet självt.
Den stora resan kan också vara den resa vi gör i livet – genom att födas och så småningom dö. Hur gör vi alla vår ”stora resa”? Tar vi tillvara våra otroligt korta liv! Sett i ett perspektiv är ett människoliv en droppe i havet.
Värnar vi om de få dagar vi har i våra liv? Ser vi till att dagarna fylls med glädje och harmoni? Med värme, kärlek, respekt för varandra och för vår underbara planet? Eller tillåter vi onda dagar? Dagar med ilska, hämnd, hat, gräl, tårar och bitterhet?
Jag kände när jag såg det sista avsnittet av ”Den stora resan” igår att mitt liv ska bli annorlunda. Jag ska ännu mer sträva efter att göra gott, att blunda för de som vill mig illa, skaka av mig elakheter och bota ont med gott. Jag tror nämligen på den goda människan. Att alla innerst inne är goda. Den tron bär långt!
Klicka HÄR för att se ”Den stora resan” i SVTPlay!
Varma kramar till er alla!
Senaste kommentarer