02.00 – natten mellan Dag 2 och 3
Jag kan inte sova trots tabletter. Mitt huvud brusar och dånar. Vad sa jag igår och vad sa jag inte? Jag minns inte. Munnen är torr, hjärtat bankar.
Jag vet att jag är sjuk. Min läkare på Psyk vet. Det räcker inte för Försäkringskassan.
Ska jag avsluta det hela? Är det enklast att dö? Men min familj!? Det skulle vara så lätt att svänga ut framför en långtradare imorgon på väg till Manpower Tortyr.
Jag orkar inte gå en match mot Försäkringskassan igen. Jag orkar inte strida. Orkar inte.
På Manpower Tortyr vill ingen personal möta ens blick i väntrummet. När man kommer – vänder de bort blicken. Ingen hälsar. Inte ens dom jag lämnade ut mitt liv till Dag 1. Förnedrande och mycket otryggt.
Kan jag sova lite till? Hur ska jag annars orka en dag ytterligare?
Senaste kommentarer