Har i DN med intresse läst om glädje och svårigheter kring amning .
När jag själv fick barn på 1980-90-talet hade jag sådan tur att besparingskraven inom sjukvården ännu ej satts igång. Tvärtom slogs BB-klinikerna om att kunna erbjuda den bästa vården för nyblivna föräldrar och de små nyfödda. Jag födde på Köpings BB i Västmanland som var en av de förlossningskliniker som försökte efterlikna det populära BB i Ystad. Kvinnan erbjöds föda ”som hon ville” och det viktigaste av allt – mamman fick stanna så länge hon önskade och det var ofta minst 1 vecka.
Just detta att få stanna 1 vecka på BB gjorde att man dels lärde känna sitt lilla nyfödda barn i lugn och ro, men också att just amningen kom igång. De svårigheter som kan uppstå vid amning har också jag varit med om – mjölkstockning, såriga bröstvårtor m m. Men med kunnig personal och med erfarna mammor ”som grannar”på BB – gick allting bra.
Numera ska kvinnan helst föda och åka hem inom 24 timmar – något fullständigt absurt! Att vara förstföderska och åka hem så snabbt innebär mycket vånda och osäkerhet – som automatiskt flyttas över på det lilla barnet. En mamma med barn, syskon, väntande hemma och som puttas ut från kliniken efter ett dygn får mer än fullt upp.
Då jag födde barn var det också så att de små barnen sov i sovsalar på natten. Det betydde att man som nyförlöst mor fick sova ut om nätterna. En sköterska kom insmygande nattetid med ens lilla barn på armen när det var dags att amma. Sen tog sköterska ut barnet i sovsalen igen. Det var den återhämtning man behövde för det som komma skulle när man väl var hemma igen.
Alltså rena drömmen – mot idag. Nu handlar allt BARA om pengar.
Hetsen och stressen börjar alltså redan från start! Från det lilla barnets första andetag. Fullständig otroligt. När ska politiker förstå att det är inte på vård och omsorg det ska sparas – tvärtom. Det är här pengarna ska in för ett tryggt och harmoniskt samhälle – i allt.
Senaste kommentarer