Feel in the Blogg

Dagens blogg undrar hur du mår
– blandat med en hel del ur DN idag och så lite annat med personligt touch.

Först ut – eller inte – blir julgranen hos bloggaren! 
Det var ju Tjugondagknut i fredags!

Men bloggarens gran får stanna – den är toppen!
Växer så det knakar!

Se bara!!

Den vaktas noggrant av Vilda Wilma som endast plundrat ett par stycken av julgranskaramellerna…

Så julgranen får lysa upp tillvaron ett tag till.
Imorse var det -8 hos bloggaren. Kyligt men vackert, kan man säga,
och solen var på väg redan på morgonkvisten.

DN idag, söndag, handlade mycket om USA och om de förändringar som förestår.
”Från värdigt till ovärdig på mindre än ett dygn”, skriver Peter Wolodarski.
Bard tecknar så här:
”-Som med kobingo”. ”-Men mer oförutsägbart.” Trump på sin väg in i USA…

Bilder ur dagens DN:

Kulturbilagan!
Timbuktu i DN: ”Barack Obama har gett mitt hopp vingar. Allt är faktiskt möjligt.”

Läs HÄR vad Jason Diakité skriver!

Och så tar vi lite känslor också – och HUR MÅR DU?
Vi börjar med jobben. ”Självförverkligande går före lön”– skriver DN.JOBB.

Citat ur tidningen: ”I en stor europeisk studie där man frågade anställda varför de jobbade svarade en majoritet att arbetet skulle ge mening i tillvaron och kunde få dem att se sin roll i ett större sammanhang.”

Här är de viktigaste parametrarna för varför vi jobbar:

Gemenskap med andra. Bara en så enkel sak kanske som vardagspratet vid fikarasten.

Identitet. Att vara något i ett sammanhang.

Självförverkligande. Att få visa vad man kan och lära sig mer!

Lönen förstås. Och tryggheten.

Att bli av med sitt jobb, bli arbetslös, slår väldigt hårt och då handlar det inte bara om pengar till mat och hyra utan om den egna identiteten – hur man mår.

Osökt kommer bloggaren, som utbränd arbetslös, in på dagens Tuula i DN: ”Lille Måns fyllde tre månader, vi hade en liten enkel fest med snittar och mousserande. Måns kan redan sitta, stå och gå och hoppa jämfota! Alexandra började på franska skolan. Hon ska bli läkare och gå in för endokrinologi. Toscana var jätteunderbart.”
”Det här var årskrönikorna från släkten, ska vi kasta dom?”. ”Skjut dom”, tänker hunden.
Bloggaren kunde ha sänt iväg denna ”årskrönika”- men avstod:

Inte lätt att vara människa. Hur kan man då få till det för att må lite bättre?

Karin Bojs skriver om oxytocin i DN idag! Se HÄR!

Vad är nu oxytocin? Formeln ser ur så här:

Och så här skriver alltså Karin Bojs om detta läckra hormon!
”Man kan dansa pardans, gå på massage, amma sitt barn, ha sex med någon man gillar eller helt enkelt bara kramas. Då ökar halten av hormonet oxytocin.”
”Eller som det också kallas ”må-bra-hormonet”, ”kärlekshormonet”, ”kramhormonet”, en mirakelsubstans utan biverkningar”…
Ett riktigt modehormon med största betydelse för vårt välbefinnande, effektivt mot stress, utbrändhet och allmän olycklighet.”

MEN biverkningar då – finns de? Jo då, ”något som verkligen höjde halten av oxytocin var våld och konflikter gentemot andra..”.

= eller??

Så här säger artikeln vidare, citat: ”Mycket riktigt – deltagare som hade fått en extra dos oxytocin blev mer uppmärksamma och självuppoffrande gentemot sina lagkamrater. Samtidigt blev de mer misstänksamma mot sina motståndare, måna om att försvara sig mot både verkliga och inbillade hot.”

Detta ur en holländsk studie där människor deltog i olika lagspel.
Bloggaren tycker att det påminner om svartsjuka om man går tillbaka till detta gosande och kramande för att få i sig en dos oxytocin!
Så du kanske ska vara lite försiktig med vem du vänslas för att få i dig hormondrogen! 😉

Och slåss nu inte för att få i er de mysiga hormonet utan KRAMAS MERA!!

Lite mer personligt då var utlovat – och just personligt är tydligen väldigt lockande på bloggens läsare om man får tror antalet som tittar in när just ”personligt” är angivet…
Så här kommer lite mer att skvallras om! Tänk vad den tokiga bloggaren kan! 😀

Med åren hann eftertänksamheten ifatt mig.
Kalla det klokhet om ni vill.
Efter stormande kärlek men också sorg och besvikelser är inte längre drömmen om kärlek densamma.

Jag tror inte längre på någon att vandra livet ut med.
Jag önskar inte någon hos mig var morgon när jag vaknar.
Ensamheten är skön. Göra det man vill utan kompromisser. Frihet.

Men ändå…
Det jag drömmer om är någon som finns där ändå – långt borta och nära.
En hälsning varje morgon, en varm kram ibland, underbara möten när det passar.
Någon som finns där bara för mig – ändå. Det är min kärlek idag.

      Vi kör en till! 😀     

Mig lockar inte snyggast med störst muskler!
På mig imponerar inte fagert tal eller akademiska poäng!
Men anses du vara en udda typ – då börjar mitt hjärta bulta.
Känns du svår och oåtkomlig – jag går igång direkt!
Kärleken har många sidor – jag gillar de svårlästa!

Hörrni! Bland allt om julgranar, galna presidenter och de som är hjältar, arbete och hormoner, personlig kärlek mm – GLÖM FÖR ALL DEL INTE DET VIKTIGASTE:
KRAMAS MERA och LEV LIVET NU!! 

Var rädda om er – och om varandra!