Alla bör idag läsa författare Inger Edelfeldts artikel i DN om ”Vårdvalsen”. Klicka HÄR för att komma till DN:s hemsida och läsa den direkt!
Jag föreslår att Inger Edelfeldt förenar sig med mig och ett okänt antal andra i ett gemensamt skri för REVOLUTION!!
Inger Edelfeldt hade förmågan att strida, kämpa och orka se till att hennes åldriga mor fick det minst dåliga bemötandet inom vårdkarusellen. Därmed inte sagt att modern behandlades med den respekt och den omsorg som borde vara självklar för en trött och sjuk gammal kvinna på 92 år.
Inger Edelfeldt har också förmågan att uttrycka sin förtvivlan i ord – och med sitt goda författarnamn i minnet bli publicerad i DN.
Tyvärr gäller varken det ena eller det andra för väldigt många i vårt land – och inom väldigt många områden!
Inger Edelfeldt har smärtsam erfarenhet från äldreomsorgen. Hon delar den med många andra. Jag själv har lika plågsamma erfarenheter från skolans värld. Väldigt många kan ansluta sig till mitt sällskap.
Hur kan vi kalla Sverige för ett välfärdsland när välfärden bara gäller de som är friska och kan ta för sig?? När det finns hur många berättelser som helst som Inger Edelfeldts och mina egna!
Måttet på välfärd torde väl rimligtvis mätas inom de områden där välmåga och framgång har som svårast att blomstra. Jag menar – alla vuxna, friska har ju förmåga att själva se till att fixa sitt välstånd. Det är bland de unga, barnen och de äldre, sjuka och svaga – som graden av framgång visar hur trygghetssolitt ett land är!
Hur länge ska vi behöva läsa historier som Inger Edelfeldts innan någonting görs? Och vem ska göra det??
Inger Edelfeldt slutar sina rader i DN med följande, citat: ”Jag hoppas att denna text, som var mycket smärtsam att skriva, ska kunna bidra till en förändring.”
Jag vill svara Inger Edelfeldt så här: Tyvärr är det mycket naivt att tro att berättelsen kommer att sätta några som helst avtryck hos Maria Larsson och Göran Hägglund, äldre- och folkhälsominister resp socialminister. Att utbildningsminister Jan Björklund inte är det minsta intresserad av vad fotfolket har att säga, vet jag redan av egen erfarenhet.
Nej, det krävs något mera än skrik på hjälp! Mer än publicerade och opublicerade dagboksblad ur livet. Det krävs revolution – massivt och underifrån, oväntat och starkt. När ska vi börja Inger!?
Senaste kommentarer