Pressen och stressen är hård i det svenska samhället. Sjukskrivningssiffrorna talar sitt tydliga språk liksom depression, alkoholmissbruk och självmordstankar bland ungdomar. Tillkommer gör brandattentat mot skolor liksom misshandel av lärare – nu senast en knivskuren rektor i Kungsängen.
Och skolan – vad är det för en plats? Jag börjar mer och mer tycka det liknar en förvaring – allra mest ju högre upp i åldrarna eleverna kommer. Tryck ihop så många ungar på så lite plats som möjligt – och låt en ihjälstressad lärare försöka sig på någon form av utbildnings insats.
Och hur är upplägget för utbildningarna? Ta gymnasieskolan – som liksom grundskolan SKA mata in matematik i ungarnas skallar oavsett om ungarna själva orkar, kan eller vill läsa matte – eller ens behöver??
Jag har nyligen träffat på två fall – i två olika kommuner i Västmanland där ansvarig lärare + rektor uppmanar elever att ”sitta av tiden” på mattelektionen – ”för då får du i alla fall IG” – d v s kan anses ha varit åtminstone fysiskt närvarande = får inte ett streck i betyget. På det sättet får eleven fullständigt slutbetyg! Jag blir skakad.
Ungen kan alltså sitta och skicka sms, rita teckningar eller läsa en bok – under matten – för att få ett fullständigt betyg i slutänden!! Vore det inte bättre om eleven fick välja bort matematiken till förmån för något annat ämne? Varför ska en blivande konstnär eller musiker behöva studera avancerad matematik? Otroligt.
Och vad ger sådana resonemang som ovan, från rektor och lärare, för signaler till unga människor??
Någonting i den svenska skolan är väldigt fel. Någonting i det svenska samhället är väldigt fel. Men politiker och ansvariga inom skolväsendet fortsätter med sina användbara skygglappar och rabblar som i trans: ”Sverige har världens bästa skola”.
Sorgligt – men också mycket allvarligt och farligt!
Senaste kommentarer