Feel in the Blogg

Dagens predikan denna första advent ska handla om kvinnors rädsla för män.

På sociala medier har en ung kvinnas berättelse cirkulerat – Sofias. Hon säger: ”Jag måste behandla alla män som potentiella våldtäktsmän, för om något händer mig, får jag skylla mig själv”.

Sofia är 16 år och har lärt sig att vara rädd för män. Lärt sig att ha mobiltelefonen beredd om hon blir överfallen, nyckelknippan i handen för att försvara sig.

Inlägget skapade debatt på Facebook. Det var självklart många som skrev om medkänsla för Sofia men också män som omedelbart måste ta gruppen män i försvar.

Jag är så innerligt trött på dessa män som omgående tar bort fokus från ämnet – mäns våld mot kvinnor, mäns oförmåga att kontrollera sin sexualitet, mäns våld över huvud taget – och istället måste hävda gruppen mäns rättigheter. Som om det vore viktigt i sammanhanget!! 🙁
Ömka sig om kollektiv bestraffning och ”alla män slåss inte eller våldtar”. Istället för att känna solidaritet med kvinnor och uppröras av det faktum att en grupp människor – män – är den som utför största antalet våldsbrott, våldtäkter och mord. Uppröras för att göra något åt det!

Det kan inte kännas roligt att tillhöra den grupp som står för så mycket elände men istället för att försvara gruppen män eftersom ”alla män slår inte och dödar” – stå upp MOT våld över huvud taget!
Visa solidaritet med rädda kvinnor och se till att en vettskrämd flicka är en för mycket!

Jag lärde mig tidigt att vara rädd för män. Nej, jag levde inte i någon våldsam familj. Jag hade både en snäll pappa och en snäll mamma. Jag hade dessutom världens snällaste bror. Därför kom förmodligen ”uppvaknandet” som en mindre chock…

En manlig, äldre man, bekant till vänner i familjen försökte flera gånger att tafsa på mig. Jag var kanske 6 år och förstod ingenting men drog mig undan för att se till att aldrig mer behöva träffa på mannen igen.

Som 8-9-åring, en skolgård, vi barn lekte tafatt. Skratt och stoj. Jag hann ifatt Pelle, jag skrattade och mötte hans blick precis innan han sparkade mig hårt i könet. Jag förstod ingenting då heller – men blev ledsen, rädd och på min vakt mot pojkar.

12 år – jag och bästa kompisen står och pratar utanför husknuten hemma. Hennes bror kommer förbi med en kamrat. Vi börjar alla prata och skratta. Det var november som nu och redan mörkt klockan 18. Vi har roligt när Stefan plötsligt drar mig åt sidan och väser:
”-Akta dig så jag inte våldtar dig!”
Jag blev livrädd.
Efter den kvällen när jag la ihop mina tidigare erfarenheter förstod jag att mot män måste man vara på sin vakt. Jag såg mig om när jag gick ensam, valde att aldrig gå utan sällskap när det var mörkt och kände otrygghet tillsammans med främmande män.

 Efter det kom fler händelser som gjorde mig ännu mer övertygad om att man inte kan lita på män.

Stockholm – jag är 19 år och killen jag träffat ett par gånger erbjuder sig att skjutsa mig hem. Det är sent och det är mörkt och jag är självklart tacksam och glad.
När vi satt oss i bilen i P-huset blir Janne som förbytt. Börjar tafsa, slita i mina kläder. Jag säger nej, men han fortsätter. Jag värjer mig och han blir hotfull.
Då tänker jag på alla mina tidigare erfarenheter och att jag sitter i en bil, ensam med denne man, i ett stort, ödsligt parkeringshus mitt i natten.
Jag fejkar. Låter det ske. Håller inne tårarna. Han våldtar mig.

 Jag kan berätta om fler händelser men de här får räcka. Och ni ska inte tro att jag är unik – jag är övertygad om att nästan varenda kvinna kan berätta liknande minnen.
Alla händelserna jag berättat om minns jag i detalj – som fastfrusna i mitt inre. Jag kan alla männens namn men det är inte deras riktiga jag använt här ovan.

Tafsandet sen!  Män som tar sig friheten att ta på kvinnors kroppar när helst de behagar. Värst är det i chef-underställdsituation. Det där smekningarna, kramarna som vi kvinnor ”inte ska göra så stor affär av” fast vi inte alls är intresserade!

Så nej, det är inte alls konstigt att Sofia 16 år ser alla män som presumtiva våldtäktsmän!

Låt oss slippa fler små flickor som lär sig rädsla för män!

Detta borde vara självklart för alla män att skriva under på! Istället för att självcentrerat hävda mäns rättigheter och muttra om bittra feminister när kvinnor reagerar mot våld!
Visa solidaritet och medmänsklighet istället för att nonchalera känslor och rädsla!

 

Det här var söndagens predikan – tillika bloggen denna första advent. Vill du läsa hela Sofias berättelse – klicka HÄR!
Vill du organisera dig MOT sexuellt våld och FÖR samtycke – gå in HÄR på FATTA!

 Ha en fortsatt fin söndag och första advent.