I gårdagens blogg skrevs det om vargar och om att Västmanlands vargflockar utökats. 
Bloggaren tycker om vargar och vilda djur vilket inte gillas av alla läsare. Oftast är det varghatarna som kommenterar och då naturligtvis anonymt men här om dagen kom ett fint inlägg som bloggaren gärna vill lägga ut på den här bloggen:
”Rovdjur såväl som människa ser till sin överlevnad med vetskapen om den enes död = den andres bröd.
I Canada träffade jag en gammal man som varit ” trapper ” längs sin jaktlinje med gevär, ej onödigt mycket packning trots otroliga strapatser i stormar, kyla o ibland sjukdom.
Han var ljushårig med klarblå/grå ögon, påminnande om vargens något stålgrå ögonfärg i dagsljus.
Hans berättelse i korthet om sitt liv i vildmarken som var hans ”hem” beskrev han helt kort med att vargen accepterat honom som en del i sitt jaktområde p.g.a. att han inte dödade vargar trots sin förmåga/överlägsenhet med sina blixtar.
Vid långa tider utan byten fällde trappern vid tillfälle en moos/älg till vargarna för att ej själv bli betraktad som föda medan han vittjade sina fällor.
Varg o människa levde sida vid sida. Slutet av hans berättelse blev över min förmåga då han sa att,- ” Vargarna känner när mitt hjärta skall sluta slå men i vargens hjärta finns ingen ondska och en vacker dag käkar dom väl upp mig! Ha ha ha ha!
Sade han o vem vet? Kanske smakade gubben gott på vargavis ändå?!
/Bernt” 
Tack Bernt! Det tycker bloggaren var en fin berättelse. 
Det går självfallet att leva sida vid sida med vilda djur om man visar varandra respekt. Den respekten baserar sig naturligtvis på människans förståelse för djurs instinkter och att inte sätta mänskliga känslor och beteenden på djur! 
Klicka HÄR för att läsa mera om vargen på Svenska Rovdjursföreningens hemsida!
Dags för lite paus och vila igen. Avslutar bloggen med en strip av Hans Lindström ur förra söndagens DN.
Den gillas mycket! Som zebran längst ner vill bloggaren vara och hoppas att fler vill! 😉
Senaste kommentarer