Ikväll är jag MYCKET UPPRÖRD! Har tagit del av tidningarnas hemsidor där mordet på den 10-årige autistiske Bobby beskrivs.
Jag kände att jag ville kräkas när jag läste hur denne handikappade och försvarslöse pojke torterats och kränkts under lång tid för att sedan dödas – av sin egen mor och sin styvfar!
Märkte ingen något? Hur fungerade hem-skola-kontakten? Barnhälsovården? Fanns det inte släktingar som kunde komma till undsättning? Grannar?
Jag har själv två barn med ADHD och Aspergers syndrom och plågas någonting fruktansvärt när jag tänker på den utsatthet, den ensamhet och den maktlöshet denne lille pojke måste ha känt!
Bobbys liv får inte ha varit förgäves! Hans död måste bli starten på en förändring! Vi ska inte längre tillåtas att blunda för de missförhållanden som finns och de enormt stora bristerna inom socialvård och psykvård!
Senaste kommentarer