Ja, skulle man gå med på något sådant? Att låta dottern gå till en barnläkare som dömts för pedofilbrott?
Skulle du själv anlita familjeläkaren som en gång suttit inne för mord?
Å andra sidan – hur länge ska man sona sitt brott? Räcker 10 års fängelse – eller ska man straffas livet ut – alltså även när man suttit av strafftiden?
Svåra frågor och jag tycker Göran Hägglund är för snabb med svaren.
Jag var en gång med om något liknande – fast inte alls samma grova brott. En skolelev hade stulit från sin skola, ertappats, erkänt och dömts. Barn- och utbildningsnämnden skulle nu bestämma om eleven skulle få fortsätta sin utbildning på skolan eller inte. Han hade en termin kvar. Studierna betydde allt för honom. Han kom från stökiga förhållanden men utbildningen skulle ge honom en chans till jobb och till ett nytt liv. Eleven var själv med på sammanträdet och bad om nåd. Hans fosterföräldrar likaså. Eleven erbjöd sig t o m att stå upp inför alla i skolan och bekänna sin skuld bara han fick slutföra sin utbildning. Det var upprörande att uppleva.
Ännu mer upprörande blev beslutet. Efter votering bestämde makthavarna att eleven skulle stängas av från skolan!
Jag var den som begärde votering. För mig var det solklart att han skulle få gå kvar i skolan. Brott och straff sköter polisen – utbildning sköter skolan. Men icke! Han kastades ut!
Det är många år sedan nu och jag har ingen aning om hur det gick för killen.
Men med detta inlägg kan man fundera över hur länge en människa ska straffas och var vi ska sätta gränserna?
Samtidigt kan man dra paralleller med det som hänt nu i Finland. Killen som jag berättade om i min historia – hur kände han det efteråt? Hur upplevde han att tigga och be och ändå kastas ut? Skulle man kunna tänka sig att han kanske ville hämnas sen – både på skolan, kommunen och hela samhället? Skulle det kunna ha blivit ett Columbine?
Fundera på det.
Senaste kommentarer