När allt är tungt och hjälplösheten lägger sig som en tung, våt filt över en – då kryper man tillbaka ner i sängen och stannar där, för evigt…
När huvudet är kaos, när hjärnan inte längre orkar ta in ord, när skallen värker av att försöka tänka och det inte fungerar – då sover man hela dagen…
När solen skiner och alla vårblommor strålar – ligger man där och märker ingenting av livet utanför. Man ligger där och försöker låta bli att bli sinnessjuk – så känns det…
När en älskad make sen ringer och talar, talar, talar och får en att förstå att livet inte är slut. Det finns lösningar. Allt är inte svart.
Då vaknar kroppen sakta till liv igen. Då försöker hjärnan på nytt att bearbeta lite av det den orkar – de nysatta tulpanerna på den älskade kattens grav, solen som faktiskt värmt hela dagen, en frukt som känns god att tugga på.
Senaste kommentarer