Ett år med Max och Saga – ett år utan Max och Saga
Idag den 17 mars är det ett år sedan Max och Saga brutalt mördades i sitt eget hem i Arboga. Ute regnar det – precis som om himlen gråter. Gråter över de små barnen som knappt hann börja leva någon gång...
Lokaltidningen har självklart årsdagen som förstasidesnyhet.
För lilla Arboga var detta en fullständigt ofattbar händelse. Så avskyvärd, så hemsk att den föreföll som en ond dröm, svår att ta till sig.
Ändå var det verklighet och en absolut verklighet för Max och Sagas föräldrar, mor- och farföräldrar, bonusföräldrar och övriga släktingar.
Detta år har varit ett år utan Max och Saga men också ett år med barnen!
Deras närmaste anhöriga har känt en obeskrivlig saknad – hur stor är det svårt för oss andra att föreställa. Vi andra – vi som bor i Arboga, grannar, bekanta, människor runt omkring, ja människor i hela Sverige – för oss har det varit ett år MED Max och Saga.
Aldrig har väl två små barn uppmärksammats på ett sådant sätt som just Max och Saga. En uppmärksamhet alla helt klart skulle vilja vara utan – men ändå.
Vi har alla fått tagit del av dessa älskade små barn. Fått följa deras föräldrars vånda genom polisförhör och rättegångar. Fått berättats för oss historier och minnesbilder om två mycket efterlängtade små barn – deras hyss och upptåg, vilken lycka de var för sina föräldrar.
Vi kommer därmed alltid att minnas Max och Saga. De kommer alltid att vara två små älskade barn som ler mot oss genom fotografier och vars vackra gravplats vi kan besöka när vi vill.
Stanna upp en stund vid den hjärtformade gravstenen. Fundera ett ögonblick över livet. Ett liv som kan bli oväntat kort. Ta tillvara stunden. Låta Max och Sagas liv bli en tankeställare, en uppmaning till eftertanke och kärlek.
Vi ses kanske ikväll på Minnesstunden i Heliga Trefaldighets kyrka.
Här följer mina egna minnesbilder över året som gått.
Först vill jag berätta att jag hajade till när jag vände blad i lokaltidningen. Hela nästa sida bestod av en bild på Max och Saga. Det blev nästan lite chockartat. De var så levande där de gick, hand i hand på Rådhusgatan. Det kunde ha varit idag… 
Den 4 april 2008 tog jag denna bild: 
Det var vid ett av dom tillfällen då jag ”tittade till Emma”. Fotot visar Max och Sagas hem i Arboga.
Hjärta av blommor efter begravningen.
Ytterligare ett hjärta efter Minnesgudstjänsten i maj 2008. 
Gravplatsen på kyrkogården innan stenen kommit.
Här är den mycket vackra gravstenen på plats. 
Två små levande barn 
– blev till en frusen bild på ett fotografi…
Inga ord räcker till. Det som hände för ett år sedan är obeskrivligt. Tragedin fasansfull. Mina tankar går allra mest till Emma och Nicklas.
Håll minnet av två små barn levande. Låt deras korta liv bli en uppmaning till eftertanke. Välj kärleken.
Skänk gärna pengar till Max och Sagas Minnesfond – plusgiro 123895-5. Märk gåvan ”Max och Saga”.
Pengarna går oavkortat till Rädda Barnen och Svenska HPN-föreningen (hemparenteral nutrition) som hjälper familjer som ger sina barn näringsdropp i hemmet. Fonden hanteras av Svenska kyrkan i Arboga och granskas av revisorer. Inga avgifter tas ut.
Senaste kommentarer