Feel in the Blogg

Söndag idag och dags för predikan.
Men vem får egentligen predika i religiös mening? Är det att häda att bloggaren levererar `”en predikan” om söndagar?

Häda betyder skymfa, smäda, tala ogudaktigt, bespotta, håna, förhåna, kränka, vanhelga, profanera, skända och begabba enligt synonymer.se

Men vem bestämmer vad som är hädelse och inte? Kan man kränka något som ingen vet sanningen om? Det vill säga – kan ett tankesätt vara en skymf när ingen egentligen vet vad som är rätt och fel i sammanhanget?

Har den kristna kyrkan rätt?
Eller är det Islam? Är det viktigt att bikta sig? Hur många gånger ska jag be för att det ska anses rätt?

Vilken av alla religioner är den rätta som jag ska följa??

Eller ska jag kanske försöka hitta egna vägar? En vän föreslog att jag borde kalla mig teosof och jag läser så här på Wikipedia om teosofi: ” En teosof kan vara någon som lägger fram en teori om Gud eller Guds verk utifrån en egen upplevelse och inte utifrån vad andra har sagt.”
Det låter faktiskt som ”min väg” men när jag söker på nätet hittar jag i mitt tycke mer eller mindre suspekta grenar av ett så kallat samfund. Det talas om studier och regler – för tankarna till ockultism.
Kanske är detta också en sekt bland många andra som drabbar sökare?

(Rasputin)

Teosofiska Samfundet har detta ”sigill” – bara det att ha ett sigill!!

Nej, jag fortsätter nog att tro på mitt sätt. Har kontakt med ”den andra sidan” på det vis jag tycker är rätt. Tror inte i någon kyrka men gärna i naturen.  Finner mina vägar där.

Lever på ett så bra sätt jag kan, försöker vara god och hjälpa, tar ansvar och är kärleksfull. Det tror jag räcker för en eventuell Gud/Gudinna och för ett eventuellt kommande liv efter detta.
Kanske är det just det sättet som är det riktiga? Utan ceremonier, reglementen eller påhittade tvång. Det tror jag på och jag hädar aldrig.

Grattis Johanna på namnsdagen!