maj 12
Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand,
och strödde mellan orden för
livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång
till soluppgång.
Det var den sista dagens
morgon. Jag stod som harens
unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför
hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig
i korgen och när jag somnat,
började han gå.
Döden tänkte jag mig så.
(Bo Setterlind)
Senaste kommentarer