Feel in the Blogg

En vanlig söndag i januari börjar bl.a. med DN för min del. Även Svenska Dagbladet råkar vi ha nu på söndagar ett tag. Skillnaden visar sig rätt stor just idag mellan tidningarna…

Medan Svenskan skriver om hundar som går på eget café(!) i Stockholm och förser sig med cocktails bestående av blodpudding, leverpastej och kyckling – skriver Dagens Nyheter om betydligt viktigare saker, enligt mitt sätt att se. Här är förstasidan på DN idag, söndag den 25 januari:

Artikeln handlar om förhållandena i allmänhet i Kongo-Kinshasa och för kvinnorna i synnerhet.
Gynekologen Denis Mukwege har vigt sitt liv åt att hjälpa kvinnor som våldtagits och då utsatts för fruktansvärda skador. På bilden samtalar han med några av kvinnor han opererat.
På fredag erhåller Denis Mukwege Olof Palmes pris! Klicka HÄR för att läsa artikeln på DN:s hemsida!

Stöd gärna Läkarmissionen – som ihop med SIDA trott på dr Mukwege och hjälpt till med uppbyggnaden av sjukhuset i Bukavu! Klicka HÄR för att komma till Läkarmissionen!

Man blir lätt lite illamående över vår västerländska välfärdshysteri som går över gränsen när Paris Hilton-hundar snaskar blodpuddinsdrinkar på eget fik – alltmedan kvinnor i Kongo-Kinshasa våldtas som krigsstrategi och en eldsjäl kämpar för deras liv och värdighet.

När jag tittade ut genom mitt sovrumsfönster idag såg jag detta! Ser ni vad jag ser?
Jag menar detta: Kaprifolen grönskar redan! Hopp om vår och ljusare tider, med andra ord! Gläds!

Sen tog jag mig en promenad – åter igen tack vare Max och Saga. En promenadrunda som avslutas med ett besök på kyrkogården.
Det är så vilsamt att vandra på kyrkogården.
Jag tänker på att jag och Max och Sagas pappa tidigare diskuterade någon form av minnesmärke över barnen. Det var innan vi visste att Byggnadsfirma Lund inte tänker riva huset där morden skedde – utan så småningom hyra ut det igen. (Vem skulle vilja bo där??)
Nu när jag ser hur många som går till barnens grav så känns det som om graven blivit en naturlig minnesplats. Det lyser alltid ljus på graven – när jag än har besökt den. Själv tände jag förstås två också.

På hemväg kunde jag inte låta bli att fotografera denna lav som växte på häcken runt kyrkogården.
Den är väl vacker i all sin anspråkslöshet!?

Hemma var inte alla lika pigga denna regndisiga söndag.
Wilma softade Curry slöade Och Felix verkade mer eller mindre ha kollapsat av trötthet! Vilket gäng!!

Avslutar med en tulpanbild igen! Jag ÄLSKAR tulpaner och särskilt när man får tag i sådana som slår ut. Dom är ännu vackrare då, tycker jag. Dom här doftade dessutom! Doftade vår!