Var det inte nyss en ”manifestation” mot våld!? En stor protest mot misshandel och mord. Trots det fortsätter våldet, bråken och dödandet. ”25-åring skjöts ned på öppen gata i Bromma”.
Och det är ju självklart. För att några tusen människor demonstrerar en gång betyder inte att allt plötsligt blir snällt och vänligt. Att vi alla överraskande blir sansade och förståndiga. Vill göra ”snälla saker” och säga ifrån när någon går för långt. Att vi som en blixt från klar himmel får ett mjukare samhälle.
Manifestationen för en vecka sedan var ett ROP PÅ HJÄLP! Ett skrik från såväl ungdomar som äldre. Men för att detta skrik, denna protest ska få någon verkan – måste det till betydligt mer!
Ropen och protesterna måste hörsammas av politikerna, av regeringen! Kliv ner från era höga stolar där uppe och se verkligheten! Fatta att allt hänger ihop! Brist på tid, stress, barn som ”inte ses”, skolor som inte fungerar, vård som inte existerar. Se, förstå – och gör något!!
Kanske borde vi göra 12 oktober till en årligen återkommande demonstrationsdag mot våld? Vad säger Anton Abele? Ska vi dra igång det!?
Varje år den 12 oktober samlas vi alla och skriker ut vår protest! Inte bara i Stockholm och Malmö – utan runt om i hela landet.
Skriker tills politikerna hör! Ropar tills vi själva förstår! Vrålar tills våldet upphör!
Jag är med! Är Du!?
Avslutar med en höstbild att njuta av. Livet är härligt – låt alla få uppleva det.
Senaste kommentarer