Sitter här och tänker på just detta: Livet.
Man säger lite nonchalant: Livet går vidare. Men gör det verkligen det? För alla?
I min förra blogg skrev jag om Gaza. Där gick inte livet vidare för väldigt många små barn… Familjer lever i skräck för krigets fasor och saknar såväl mat och vatten som mediciner och sjukvård.
Här sitter jag i Arboga och kan inte göra så mycket, så känns det. Jag har i alla fall besökt Röda Korsets hemsida och hjälpt till med lite pengar till projektet ”10 ambulanser till Gaza”. Gör det du också genom att klicka HÄR och komma till Röda Korset.
När jag sitter här och funderar så har jag plockat fram stickningen. Jag stickade mycket för många år sedan och nu är det dags igen. Det är väldigt rogivande att sitta och sticka. Man slappnar av, får ändå något vettigt gjort, och tankarna kan sväva fritt. Självklart ska man välja något lätt att sticka om man vill ha det avslappnande och lugnt. Jag har valt raggsockor i Lovikka. Då slår jag två flugor i en smäll. Får lite avslappnande trevligt plus varma sockor så småningom till våra kalla golv här hemma…
Glaset och förpackningen med Ipren tillhör mannen i mitt liv. Han har fått influensan! Inte roligt. Han har ont i hela kroppen, hostar och mår uselt. Han kan nog behöva mina varma raggsockor.
Kram på er!
Senaste kommentarer