Nyårsafton 2008. ”-Hur kommer det nya året att bli?” Så funderar jag. Och lite filosofiska tankar blandat med promenadbilder får blir min blogg denna Nyårsafton.
”Solglimtarna och Istapparna” sparar jag till imorgon. Idag känns det viktigare med lite kontemplation och begrundan. Lite ödmjukhet inför det kommande året och lite eftertanke om det år som snart ska lämna oss.
Det var bara jag uppe imorse när jag bestämde mig för en promenad till mor och far.
Jag skrev som alltid en lapp och lämnade på köksbordet till resten av familjen. Då tänkte jag – vilken lycka att jag faktiskt har min mor och far kvar i livet. Att de väntar i barndomshemmet än idag – nyårsafton 2008. Sen tänkte jag att det också är en lycka att jag ”måste” skriva denna papperslapp. Att det finns någon som undrar var jag är om jag inte finns hemma. Att jag har en man och barn. Och tre busiga katter. En lycka som man ofta tar för given – men som kan slås sönder när vi minst anar det.
Utanför huset såg jag den lilla ekorren som jag tror bor i vår närhet. Han hoppar mellan träden på vår gård och träden i Stureparken. 
Den lilla ekorren fick mig att le och jag blev varm i hjärtat.
När jag kom fram till ån såg jag att vattnet frusit till is!
Precis som om vågorna plötsligt stelnat i sin rörelse. 
Pappa sa sen att isen på Arbogaån la sig igår.
Vågorna har stelnat.
När jag gick där längs med ån på den norra sidan fick jag plötsligt se pappa gå på andra sidan med hunden. Han gick lite framåtböjd som fylld av tankar, lite bekymmer kanske. Att se honom fyllde mig av glädje. Jag vinkade men han tittade aldrig upp.
Jag tänkte att en gång kommer han att befinna sig på en ”andra sida” dit varken en vinkande hand eller en kram kan nå. Tankar som manar till eftertanke…
Jag hörde ett dånande ljud. 
Snökanonen kör för fullt i Teknikbacken.
Hemma hos mor och far satte pappa genast på kaffebryggaren!
Vi fick en mysig stund tillsammans. Något att minnas.
Jag hade med mig en liten vårblomma till min mamma och pappa – i hoppets blå färg. En symbol för den vår som ska komma och det nya året med de förhoppningar det innebär. 
Precis som den lilla knoppen måste behandlas varsamt för att växa och blomma – så måste vi behandla det nya året och de människor vi möter. Livet måste behandlas varsamt för att det ska grönska och blomma.
Istället för att ge ”belöningar” och ”kängor” idag vill jag mana till eftertanke. En pastor i Dr Phils program sa igår att det förflutna kan vi inte göra något åt – men framtiden kan vi påverka. Så sant.
Lev varsamt med dig själv och andra. Låt nyårsafton bli glad och varm så att du vaknar utan ånger och förebråelser imorgon. Tänk på att göra 2009 ljust och glädjerikt. Tänk positivt. Glöm klandret och anmärkningarna – så att du om ett år kan se tillbaka på ett fint 2009 och glädjas åt ett nytt år.
Nyårslöften brukar jag ha men i år har jag också önskningar. Det sägs att man får önska sig tre saker av anden i lampan.
Jag tänker mig mer än fe som kan uppfylla tre av mina högsta önskningar inför 2009.
Att få önska sig precis vad som helst! I fantasin blir allt möjligt. Jag ser hur den lilla fen suddar ut svek och lögner, hat och död. Dagar och veckor fyllda av smärta blir ljusa och varma. Så underbart! Det hemska har aldrig hänt. De gjorda är ogjort.
Men – jag är också realist – även i mina önskningar. Jag har tre stora önskningar! Ja, 2 x 3 ska jag säga. Tre stora önskningar för egen del. Något jag innerligt hoppas och tror på.
Men jag har också tre andra önskningar. Om jag tänker riktigt intensivt på dessa önskningar så kanske de slår in. Jag VILL tro det! Jag VILL att önskningarna ska slå in!
Avslutar med en bild som säger – ljuset kommer åter!
Och jag vill tacka alla läsare – för att ni läser, för rosorna såväl som riset – det är så en blogg hålls levande. Tack för det gångna året!
Sen vill jag önska er alla ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!
(Om precis ett år ska jag avslöja om mina 2 x 3 önskningar slog in!)
Senaste kommentarer