Feel in the Blogg

Jag läser ett antal tidningar i veckan och snappar upp lite smått och gott som sen hamnar här på bloggen. Det som berör, upprör eller gör mig rörd – skriver jag om.
Ibland fotograferar jag intressanta artiklar jag hittar i tidningarna och lägger ut dessa ihop med bloggen. Hänvisar alltid till tidningen i fråga och pushar samtidigt för att man ska läsa hela artikeln och då i den tidning jag refererar till.

Det har känts som ett lite vinna-vinna-koncept. Jag älskar att skriva, jag skriver om nyheter som kanske kan intressera andra och respektive tidningen får gratis reklam. Jag har en del läsare nämligen – som jag värnar om, och vill skriva intressant för. 🙂

  Tyvärr finns det grinsillar som opponerar sig mot detta och drar in det inkorrekta i mitt handlande. Vill hävda sig och trycka till mig och i någon sorts surpuppornas sammansvärjning missar poängen – vinna-vinna-konceptet.
Men det är OK för mig – jag gillar inte surpuppor som förmodas bli ännu surare om jag fortsätter. Därför är det noll och intet numera från den tidning som tjurat till.

Dagens DN berättar om en intressant bok som jag inte vill missa. Svetlana Aleksijevitj’s ”Kriget har inget kvinnligt ansikte”.
Så här beskrivs boken på nätbokhandeln Adlibris:

 ”De var piloter, stridsvagnsförare, spanare och prickskyttar kvinnorna som stred i Röda armén, sida vid sida med männen. De var också sjukvårdarna som bar de sårade ut ur stridszonen. Men till skillnad från männen betraktades de efter kriget inte som hjältar, utan bemöttes med misstänksamhet och inte sällan med förakt. Så de teg. Tills journalisten och författaren Svetlana Aleksijevitj fyrtio år senare började söka upp dem på fabrikerna och i hemmen och bad dem berätta sin historia.

Den flerfaldigt prisbelönta boken bygger på hundratals djup­intervjuer och ingår i författarens stora livsverk »Utopins ­röster«, ett unikt försök att beskriva den sovjetiska erfarenheten utifrån den lilla människans perspektiv.”

”Kommer att kunna jämföras med till exempel Aleksander Solzjenitsyns och Vasilij Grossmans storverk om den sovjetiska historien och människan.”

Ann Heberlein recenserar boken i DN – läs HÄR!

I DN:s nätupplaga mitt i artikeln om boken ligger en annons, den här: ”Secret love” hänvisar bilden till och jag blir förstås nyfiken. En asiatisk kvinna och hemlig kärlek… Jag ser framför mig obskyra företeelser som kan få mig upprörd. Jag klickar på annonsen och kommer hit: Ännu en annons tornar upp sig på Östasiatiska museets hemsida.

Museet beskriver utställningen ”Secret love” så här: ”Med kinesiska världsnamn som Gao Brothers, Chi Peng, Ma Liuming och Zhang Yuan öppnar Östasiatiska museet i höst en utställning om tabubelagd kärlek – Secret Love. Det är den första stora samtida konstutställningen på temat någonsin. Utställningen omfattar 150 verk av ett tjugosju kinesiska konstnärer som förenas i viljan att ge uttryck för i Kina känsliga ämnen som identitet, sexualitet och normer”. 

Utställningen pågår just nu och fram till och med 31 mars 2013.

”Det kinesiska samhället förändras mycket snabbt och med det synen på sexualitet och identitet. Förändringen är speciellt märkbar för HBTQ-personer. Homosexualitet avkriminaliserades 1997 och ses sedan 2000 inte längre som en mental sjukdom, men många tabun finns fortfarande kvar. Med internet och ett öppnare samhälle ökar medvetenheten om individuella rättigheter. Möt det moderna Kina där konsten och den visuella kulturen bidrar till en ökad medvetenhet och dialog i kamp mot fördomar.”

Citerat från Östasiatiska Museets hemsida – gå in och läs mera HÄR!

”The Doll Collection”