Här kommer en liten årskrönika över år 2008 på min blogg! Jag hade stora planer först beträffande krönikan men kom sedan på andra tankar. Ni orkar nog inte läsa… Så jag tar det kortfattat!
Januari
Denna månad skrev jag om Guantanamo som ”firade” 6 år som tortyrläger i USA:s namn. Något som gjorde mig mycket upprörd.
Jag fikade med Annetten Kullenberg och fann en underbart klok och humoristisk person! Detta tack vare Arbogas reaktion på ”uttalanden” från Annette… Jag tog helt sonika kontakt med kvinnan för att bilda mig en egen uppfattning. Ett initiativ som jag inte ångrar! Tack Annette!
Under januari fick jag åter det tvivelaktiga nöjet att stifta närmare bekantskap med Försäkringskassan genom tvångsutredning på Manpower Hälsopartner i Västerås. Utslaget blev detsamma som mina sjukskrivande läkare kommit fram till. Lång näsa Försäkringskassan! Men för vilka kostnader…
Februari
Jag skrev om ”LÅPA” – Lars-Åke Pettersson. Citat från 20 februari:”Heder åt Lars-Åke Pettersson – numera f d chef för Kronobergshäktet! Att säga upp sig i protest mot ytterligare försämringar för intagna på fångvårdsanstalter visar på civilkurage och stor trovärdighet!” Och fick flera svar bl a från f d intagna.
Dottern och jag deltog vid inspelningen av ”Så ska det låta” vilket var en höjdare.
Mars
Pressbild
Denna månad kom att domineras av det som numera kallas ”Arbogamorden”.
Jag läste om morden på Magazin24:s hemsida och blev som alla andra – chockad. Eftersom gatuadressen stod angiven begav jag mig genast dit för att tända en liten marschall och lägga två små tulpanknoppar på mordplatsen. Marschallen och tulpanerna kom sen att visas ofta i TV och i pressen.
Jag visste inte vilka de drabbade var – jag bara gav mig av. Det gick inte att komma fram till huset för hela gatan var avspärrad. Två polismän kom fram till mig och jag frågade om jag fick tända ljuset precis intill avspärrningen och det var OK.
På väg hem ringde äldste sonen och frågade om jag visste vilka det var som drabbats. ”-Nej”, svarade jag. ”Det är Emma Jangestig och hennes barn” sa sonen och jag blev ännu mer bedrövad. Emma är skolkamrat med sonen och jag minns henne särskilt tydligt från ett studiebesök då jag jobbade. Jag skulle berätta om företagets verksamhet för en högstadieklass. Intresset var inte särskilt stort bland dessa tuggummituggande, halvsovande elever – med ett undantag! Det fanns en flicka som strålade som en sol! Hon var intresserad, positiv och glad. Utmärkte sig helt från de andra. Jag tänkte efter besöket: ”-Den tjejen kommer det att gå bra för!” Tjejen var Emma Jangestig.
April
I min blogg började jag ”Titta till Emma”. Ett uttryck för besöken på mordplatsen med tankar, ljus och blommor. Besök som många, många andra också gjorde för att visa sitt deltagande.
Ganska snart kände jag: ”-Jag måste göra något mer!” Och så startade jag ”Insamlingen till Emma” – en insamling som fortfarande pågår. Se under ”Kategorier” i högerspalten. Många har bidragit till insamlingskontot – från närområdet, från hela Sverige men också från utlandet.
Bbl/AT och Magazin24 publicerade annons gratis.
Maj
Minnesgudstjänst för Max och Saga hölls på pingstafton. Jag grät när Emma kom in i kyrkan, rak i ryggen men med nästan inget hår alls på sitt huvud. Trots sin stora sorg lyste hon av styrka och värme. Jag grät också när jag hälsat på Nicklas – och såg smärtan i hans ögon.
Kyrkoherde Mikael Hirsch läste följande dikt av Per Harling.
Döden är början
En del tror att döden vinner över livet,
att döden har makt att sätta punkt.
Jag tror inte det.
Döden kan bara sätta kolon:
Det blir en fortsättning på meningen,
på meningen om livet.
En del tror att människor hamnar i jorden, för att förmultna där.
Jag tror inte det.
Vi läggs som frön i jorden,
för att en dag gro och blomstra i en annan värld,
där sommaren aldrig dör.
En del tror att själen dör med kroppen.
Jag tror inte det.
Kroppen är bara människans kokong.
Själen flyger iväg i frihet
som fjärilen över blomsterängarna,
befriad ur kokongens brustna skal.
En del tror att döden är slutet.
Jag tror inte det.
Döden är början.
Början på något nytt
Juni
Polisen jagar ett par speciella skor av typen Vans Bearcat som en tysk kvinna ska ha burit. Kvinnan är misstänkt för att ha mördat Max och Saga. Polisen har svårt att ens hitta ett par av samma sort! 
Efter en kvart hade jag fått tag i Marie på Vans kontor i Lugano, Schweiz som hade ett par exakt likadana skor och var villig att skicka dom till polisen i Sverige. Hon fick numret till Västeråspolisen… Hur svårt kan det vara…??
Juli
OS i Kina närmar sig och jag har införskaffat mig en t-shirt som säger allt om min inställning till spektaklet!
Jag fick också kontakt med en kinesisk bloggare som kallar sig Zola. 
Augusti
Dottern och jag ser Mamma Mia i Globen! Fantastiskt!
Tingsrättsförhandlingar i Arbogamålet. 
Här ses målsägarbiträde Marie Fredborg samtala med Aftonbladets reporter och fotograf Conny Sillén. Tingsrättsförhandlingarna blev det sista mål som avhandlades i det anrika Tingshuset i Köping.
September
Max och Sagas otroligt vackra gravsten är på plats på kyrkogården i Arboga.
Jag och många med mig engagerar oss mot The Pirate Bay som godkänner publicering av obduktionsbilder på de mördade barnen. Jag och min dotter angrips via nätet av anhängare till TPB och jag gör polisanmälan. Fallet läggs så småningom ner. Brott kan inte styrkas…
Oktober
Barnen och jag besöker ”Bodies” en fantastisk utställning i Köpenhamn.
Via bloggen, genom insändare och brev till länsstyrelser och myndigheter protesterar jag mot varghetsen som uppstår när älgarna tryter och jägarna blir utan byte. För det utsätts jag också för anonyma hot. Jag skulle göra om alltsammans igen – och kommer att göra det!
November
Alla helgons dag såg bl.a. ut så här i Arboga:
Barack Obama blev vald till president i USA och lovade att stänga Guantanamo! Tack!
December
Jag öppnar luckor i Adventskalendern varje dag på bloggen.
Hovrättsförhandlingar vid Tingsrätten i Västerås. 
Via bloggen uppmanar jag folk att tänka till om grisen och julskinkan. Jag rasar åter mot travsporten där s k grisfösning förekommer.
Ja, detta var mitt år på bloggen i mycket stora drag. Den kom att präglas stort av den fasansfulla händelsen 17 mars i Arboga. Därför vill jag avsluta min årskrönika med ett av pressens foton som jag tycker mycket om – en bild på Emma.
Hennes trosvissa ögon vill jag ska visa vägen för år 2009.
I kommande bloggar får ni läsa mina Nyårsönskningar för år 2009
men också ”2008 års Soglimt” liksom ”2008 års Istapp”
”Solglimtarna” och ”Istapparna” har lokal anknytning och kanske kan vara trevliga för de som får en Solglimt och lite mer besvärande för de som erhåller Istappen… Vi får väl se. Häng med och kolla! Kanske just DU får något av ”priserna”!?
Senaste kommentarer