Ja så var det då det fjärde ljuset som skulle sjungas in och tändas! Varje år sjunger jag ”I advent, i advent, då tänder vi ljus. Först ett, sen två, sen tre och sen fyra. Och när det fjärde ljuset är tänt – då är det ej långt till jul.”Sången har för mig blivit en tradition sen barnen gick på dagis och fick lära sig den. Vad övriga familjen tycker om att hålla på min traditionella sång ska jag inte berätta…
Denna morgon tog jag åter en tidig morgonpromenad. I brist på vit snö som gör december julig så är det roligt med lite ljusdekorationer. Här är en bild från Östra Hamngatan intill Arbogaån.
På min barndoms gata kommer minnena.
Där jag går är det inte nuvarande hyresgäster och husägare som smyckar sina bostäder till jul. För mig blir det 1960-tal igen.
Det är Sam Nilssons stora glada familj som bor mitt emot skolan. Längre upp kommer det lite farliga området med busiga pojkar. Jag var rädd för Roger, för Lars och även för bröderna Zibell även om mitt hjärta klappade för både Pelle och Anders i omgångar. På höger sida bor polisen Anders Forslöv som var sträng och bestämd. Nästan mitt emot bor gulliga Peter Rytte som alltid var snäll och som en gång skjutsade mig på sin motorcykel. Längre fram bor Lena som vi matade med jord och snö men lekte att det var choklad. Intill henne bor ”Änkan” som sa att min bästa kompis inte bodde hos sin riktiga mamma. Gittan grät och jag var mycket upprörd och arg! I ett stort hus i närheten bor också familjen Thuresdotter med fyra vackra flickor – Guggu, Agneta, Gudrun och Gerd. Gudrun fick en chock när jag som 13-åring lät klippa av mitt långa svarta hår. Sen bor farbror Hellkvist som körde taxi och då hade en chaufförsmössa på sig. Han och hans fru Aina var jättesnälla. Mitt emot mitt eget hem har vi farbror Folke och tant Britta. Värdens snällaste också. På övervåningen i deras hus bor gamla tant Ramstedt. Farbror Folke och tant Britta har två döttrar – blonda, tuffa Viveca och mörka snälla Ulla.
Ja, så där tänker jag och plötsligt är jag framme vid mitt hem – 44:an.
Jag får kaffe och frukostmacka av pappa och mamma. Vi pratar nästan 2 timmar om allt mellan himmel och jord och jag är så glad att jag har dom!
På väg hem tar jag följande åbild söndagen den 21 december 2008:
Sen är jag snart hemma och sätter igång med julstöket.
Det här står och väntar på mig nu! 
Den här degen ska strax bli saffransbullar och lussekatter!
Men först lucköppning!
Lucka 21 är en flygande drake! Draken blinkar med ögat mot mig och den lilla ängeln intill! Öppnar vi så finner vi detta: 
En luftballong! Ja, det var väl passande i en lucka med en drake på! 🙂
Traditionellt bjuds vi på detta: 
Men nu måste saffransdegen ha jäst klart! Jag ska ropa på barnen så att vi kan sätta igång med baket! Sen blir det pepparkakor och julgodis som ska tillagas!
Imorgon ska jag besöka Hovrätten igen fast jag egentligen inte hade planerat det. Det är mellanbarnet som väldigt gärna vill vara med under en del av hovrättsförhandlingarna. Han är ganska engagerad i det här fallet och känner verkligen med Emma och resten av familjen. Nu när han är hemma på julledighet vill han gärna åka till Västerås en dag.
Tills dess – ISPUSSAR på er!
Visst kan väl en vattenpuss som fryst till is vara vacker!? 
Senaste kommentarer