Jag har just besökt hemsidan Familjeliv. Jag har varit där förut och titta in men nu fanns det flera bilder på två små fina barn. Jag pratar förstås om Max och Saga.
Nu sitter jag här förstummad. Hjärtat värker. Jag känner mig snurrig och mår illa. Inte för de fina bilderna på mjuka, goa, glada Max och Saga utan för vetskapen om hur ”det gick sen”. Detta faktum slår ner i mitt huvud som en bomb. Benen vill inte bära mig – jag får sätta mig på nytt.
Tittar på bilderna. Glada, trygga Max – så fin med sina vackra, mörka ögon. Och lilla charmtrollet Saga – som mormors prinsessa i rosa tyll. De lyser av lycka och glädje.
Ondskan sveper in. Vetskapen om att dessa så älskade ungar inte längre existerar! Inte finns längre bland oss här i livet. Hur sjukligt hat och förvridet sinne släckte deras liv.
Det gör ONT – fruktansvärt ont. Det är en känsla som knappt går att beskriva – nej, den går inte att formulera i ord!
Och ändå är jag bara en medmänniska som tittar på bilder på två små barn från min hemstad. Hur ska tillvaron vara för deras mamma och deras pappa, för resten av deras familjer!!??
Måtte de få frid och rättvisa.
OFATTBART!
Senaste kommentarer