Feel in the Blogg

Tillhör du de som gråter på skolavslutningar?

En av dom som känner hur tårarna börja trilla när ”Den blomstertid nu kommer” sjungs unisont liksom när barnaröster framför ”Idas sommarvisa”?

Jag är en av dom men av en helt annan orsak än de flesta – hoppas jag.

Som av en händelse hittade jag ett foto bakom ett par böcker i bokhyllan just idag. Det är daterat juni 2002, alltså för exakt 10 år sedan. När jag ser den bilden minns jag skolavslutningen – och alla andra skolavslutningar. Den där fruktansvärda dagen när det hemska äntligen är över men då jag inte hade en aning om vilken skolgång barnen skulle få när hösten kom. Tårar, förtvivlan och vanmakt.

  Som ytterligare av en händelse blev jag igår intervjuad av tidningen Doktorn. Just om skolan och hur den fungerar för de barn som inte är stöpta i en form. De barn som sticker ut. De barn som vill ha lugn och ro men som också är envisare och grundligare än andra. De barn som är positiva och framåt – men FÖR positiva och framåt för skolan! De barn som ”inte passar in” och vad som händer med dom sen?

Ja, jag grät på skolavslutningar men gråten förbyttes sen till helig vrede! Som varje år den här dagen i juni månad. Min kärlek och omsorg och kämparglöd visste inga gränser, såg inga hinder, bekämpade allt motstånd – och det gick! Jag lyckades!

Vad gråter du för idag?

HÄR hittar du information på  Riksförbundet Attentions hemsida!

Jag hoppas att alla inser att det inte finns någon normalmall! Att viljan att bli så ”normal” som möjligt är hämmande, destruktivt och korkat! Var inte så rädd! Öppna upp för olikheter och nytänkande! Lev och låt leva!