Jaha – då ska jag börja berättelsen om vår höstlovsresa till den danska huvudstaden! Eftersom jag inte vill fullständigt trötta ut er – kommer historien att berättas i delar varav detta är del 1! 🙂
Tidig måndag morgon på Arboga Station. Självklart var tåget försenat…
När vi äntligen kom på bestämde vi oss för att vänta till efter Nässjö med att äta. X2000 mot Malmö hade bistro och den resan var den längsta. Vi skulle byta 4 gånger.
Menyn till bistron på X2000. Jag hade lovat barnen lunch på tåget och menyn var verkligen lockande! Ångkokt sej med potatispuré och färskostsås! Eller kycklingfilé med potatisgratäng, rostad palsternacka och svampsås. Det fanns mer att välja på och varje rätt hade ett speciellt vin som rekommenderades till.
Det vattnades i munnen och vi begav oss till bistron!
Bistron var väldigt liten, upptäckte vi. Vi minns restaurangvagnar med fina bord och stolar, mysig belysning och servering. Här var det slitna gallonsoffor där folk hängde med en öl eftersom de inte lyckats få platsbiljett.
Nåväl, vi stegade fram mot kyparen och frågade efter maten. — Det visade sig att det var inplastade kartonger som han tänkte värma i mikron. ”-Det där är vad som finns kvar”, sa han ointresserat och pekade på tomma hyllor där pastasallad och en och annan pizzaslice väntade på att bli värmd.
Det blev ingen härlig lunchmåltid med vin… Det blev torr macka med dricka.
Jag tänkte med längtan på tåget mellan Kiruna och Narvik där man serverades gräddstuvat älgskav med hemlagat potatismos på tallrik… Suck…
Vädret var bra där vi for fram.
I Malmö bytte vi till Öresundståget och här en liten, liten glimt från bron över Öresund som förbinder Sverige med Danmark:
Glada i hågen kom vi till Köpenhamn vid 16-tiden! Dottern tyckte omedelbart vi skulle ta en taxi till vandrarhemshotellet men mamma hojtade glatt: ”-Jag har full koll! Jag vet precis vart vi ska!”
Bara dessa ord borde ha fått mina barn att ana oråd – men som vanligt fick mamma sin vilja igenom…
Efter 1 timmas letande började det mörkna OCH regna! Vi irrade runt i centrala Köpenhamn, letade på kartan och tittade på bladet som jag tagit ut från Internet över var Hotel Jörgensen skulle ligga. Inget hotell…
Vi frågade vänliga danskar som snurrade på våra kartor och pekade – än åt ena hållet, än åt andra! Efter ytterligare en timma började det hagla! Stora hagel som gjorde ont!
Genomblöta och helt lost – var vi nära att tappa modet. Dottern var mycket trött och påminde om och om igen om förslaget hon kommit med från allra första början – ta taxi till hotellet…
Till slut talade en äldre dansk kvinna om hur vi skulle gå för att verkligen hitta till Hotel Jöregensen. Hotellet låg inte alls där jag trott! Inte alls nära Hovedbanegården utan ganska långt därifrån… Och snart förstod jag att jag hade tagit ut fel karta på Internet… Vi hade aldrig hittat rätt med det blad jag hade med mig…
Fullständigt utpumpade och blöta anlände vi till ett mycket litet och mycket slitet Hotell Jörgensen. Vi fick våra rum – två var bokade – till det icke så billiga priset av 1500 kr per styck för två nätter – danska kronor!! Man kan ju undra vad lite mer bekväma hotell skulle ha kostat…
Lampan var förmodligen tänkt att vara fin i det rum vi hamnade i till slut. Men det var väl också det ända som var fint i så fall…
När vi fått våra rum gick dottern in till det ena och rökdoft vällde emot henne. Jag sa åt henne att ta det andra rummet. Jag skulle offra mig och ta ”rökrummet” – men det visade sig vara en omöjlighet. Jag fick svårt att andas där inne. Rummet var fullständigt inpyrt av cigarrettrök och det hjälpte inte att öppna fönstren mot den trafikerade gatan. Här kunde ingen sova!!
Jag gick till receptionen och bad att få byta rum. Det fanns inga andra lediga… Då bad jag att få in en extra säng i det andra rummet vi fått och det gick de med på. Det visade sig att det mindre rökluktande rummet var det minsta så vi fick ligga tätt, tätt ihop i 3 sängar bredvid varandra. Jag låg i extrasängen där jag kände fjädrarna i ryggen var gång jag vände mig och där madrassen gled iväg om jag rörde mig för mycket samtidigt som golvlampan slamrade.
Men innan vi skulle ropa efter John Blund måste vi få i oss mat! Dottern hade stupat i säng direkt och hade ont i hela kroppen. Det blev sonen och jag som fick bege oss ut igen och jaga mat.
Här väntar en trött son på pizzorna. Själv smet jag iväg och köpte en flaska rött vin. Jag kände att jag behövde det…
Vilken natt!
Själv har jag alltid öronproppar med mig när jag är ute och reser – så jag slapp vakna. Men barnen hade väckts ett otal antal gånger av gap och skrik, spring på övervåningen och hojtanden på bakgården. Inte en lugn stund.
På morgonen kändes lungorna som intryckta för detta rum var också inpyrt och ventilation saknades. När jag försökte öppna fönstren för att få in lite luft – ramlade fönstret in och gick sen inte att stänga…
Då fick jag ett hysteriskt skrattanfall!
Det visade sig att fönstret, tack och lov, inte var sönder utan hade någon speciell sinnrik dansk konstruktion för vädring. En kille från receptionen hjälpte oss efter att vi frågat flera gånger.
Bakgården på hotellet såg ut så här:
Lite av ”compact living” eller hur!?
Fotograferade man långt till höger från fönstret kunde man få med ett par träd och se solen glimta:
Badrummet var av modell garderob och såg ut så här:
Det var omöjligt att duscha utan att blöta ner även golvet vid toaletten. Handfatet var så litet att man inte fick rum med tvålen. Till detta pörte hörde en tunn glasdörr utan handtag vilket gjorde att övriga i rummet kunde se när man uträttade sina behov liksom känna eventuell odör…
*****
Det här får bli vad ni kan tänkas tåla denna gång om resan till Köpenhamn!! Återkommer med del 2 imorgon!
Avslutar med en bild från bakgården med skator samt biljetten till det vi kom för att se!
Lev väl!
Biljetten till ”Bodies”:
Senaste kommentarer