Jämställdheten – släng dig i väggen!

Arbete och rättvisa, Feminism och jämställdhet, Lokalt, POLITIK, Sverige & Världen Kommentera!

Ja, så känner jag det ibland – att jämställdhet är ett skämt. Något man slogs för i förra århundradet men idag en pseudokamp som sakta men säkert håller på att monteras ner.

Och är det så konstigt? Vi har en högerstyrd regering med jämställdhetsmotståndarna KD som lillebror. De övriga regeringssyskonen är lika benägna att köpa hemmamammor utan framtid och ökat mansstyre.

Hur kom jag då in på detta? Ja, det ligger och gror i mig alltid men triggades igång rejält av första avsnittet i en TV-serie jag såg på SVT Play. Serien heter ”Så levde de lyckliga” och är en s k relationsserie.
Först avsnittet handlade om tre par och deras relation omkring 1o år efter bröllopet. Vad hände sen? Hur gick det? För mig blev det både varmt kärleksfullt men fick också mina känslor att svalla på annat sätt.

 Det upprörande först… Ett av paren – unga, välutbildade, ska starta sina första jobb efter bröllopet – och vad händer? Kvinnan fastnar hemma vid spisen med tre barn och försäkrar dessutom att det är helt OK. Alltmedan mannen lite skamset erkänner att det paret har att berätta nog inte passar feministerna. Han bedyrar att han mer än gärna skulle se sin fru jobba – ”men hon vill ju vara hemma”.

Åt skogen med en lång psykologutbildning alltså! Undan med alla drömmar som vävdes en gång för framtiden. För kvinnan alltså – mannens framtidsplaner rullar på…
Man påminns direkt om 15.51-rörelsen som startas av Sveriges Kvinnolobby och som säger att efter kl 15.51 jobbar kvinnor gratis. För i TV-inslaget ser man hur arbetsdagen aldrig tar slut för mamman/kvinnan. Skrikande ungar, mat som ska lagas, tvätt som ska tvättas, blöjor som ska bytas – alltmedan mannen sitter i ett annat rum – med hörlurar(!) – och skriver… – Han är så inne i sitt skrivande att han inte hör när jag ropar att maten är klar, ursäktar sig pigan, förlåt hustrun/kvinnan/mamman.

Vad har hänt denna familj om 10 år? När kvinnan grottat ner sig i bakning, barnmat och storstädning? När mannen – som redan i programinslaget konstaterar att hans kvinna inte längre talar psykologiteorier som förr utan bara är mamma – upptäcker att de två lever i skilda världar och inte längre har något att säga varandra? När mamma är allt för barnen och pappa en skojig figur som på sin höjd finns till hands en stund på helgen? Vad innebär det för paret och vad innebär det för barnen och deras uppväxt?
Hallå! Det är 2012!! 

Jag kom att tänka på mig själv och hur jag fick ihop det med barn och jobb. För jag lyckades – kortsiktigt… Jag lyckades kombinera ett välbetalt och stimulerande jobb med mammarollen men det fick ett tufft bakslag 20 år senare. När orken tog slut, dubbelarbetet tog ut sitt pris och den enorma, iskalla VÄGGEN plötsligt reste upp sig framför mig.
Vad drar jag då för slutsatser av det? Jo, vi måste införa kortare arbetstid förstås! Livet är inte bara jobb utan så mycket mera. Fördela tiden på annat sätt så får vi möjlighet att både ha jobb och vara goda föräldrar, såväl mammor som pappor. På köpet blir det fler arbetstillfällen och lyckligare familjer!

Läs mer om 15.51-rörelsen på SvD genom att klicka HÄR och kom till Kvinnolobbyn genom att klicka HÄR!

Men det varma inslaget i TV-serien då? Jo, det var två män som berättade om sitt bröllop och hur det gick sedan? Om de två gemensamma barn de fått och om vad de värderar i livet.
Det fullkomligt strålade värme och kärlek om den här familjen. Jag bara satt och log över den lycka som kändes rätt ut genom TV-rutan .
Samtidigt kom ytterligare saker på skam från den icke-jämställda-familjen jag skrivit om ovan. I inslaget talar det paret om att de kommit underfund med att män och kvinnor är olika. Mannen ska försörja familjen och kvinnan ta hand om avkomman. Det blir till en gigantisk plattityd när jag i pappa-pappa-barn-familjen fick erfara den genuina kärlekslyckan och den ömsesidiga respekten familjemedlemmarna emellan.
  Titta gärna TV-seriens första avsnitt på SVT Play genom att klicka HÄR! Fundera på vad du ser och hur det stämmer med dina åsikter.
Vad är kärlek?  Vem har rätt att bilda familj?  Vad är jämställdhet?

Hur vill vi ha det?

Vem ska stå för kampen?
Vem är förloraren?

Glöm sen larvet med ”hen”!   I Svenska Dagbladet idag konstateras att, citat: ”Hen”-kulturer är inte mer jämställda.”Läs mer HÄR!

Boken ovan, ”Kivi och monsterhund” säger sig var Sveriges första barnbok där hen används som personligt pronomen. Ordbajserier! Ord är ord och inte handling! Barn gör inte som du säger utan som du gör! Han, hon eller hen – whatever!?

 

 

 




  • Skvitt

    Det är ju fredag, så jag måste bara sprida denna:

    Den tankspridde professorn kom via krogen hem och såg en okänd man i sängen jämte frun.
    “Å fan, har jag redan gått och lagt mig!”

    /Skvitt

  • Amanda

    Jag tycker att det ska vara upp till var och en, fel att döma den familj som valde att kvinnan är hemma medan mannen jobbar, om det passar för dem menar jag. I vår familj (vi var deltagarpar nummer två i Så levde de lyckliga=) är det jag som är hemma relativt mycket, våra barn är snart två och tre år gamla men jag har valt att inte sätta dem på dagis och vara hemma så långt det är möjligt ekonomiskt. Min man var föräldraledig i fyra månader med första och ska gå ner till 50% till sommaren medan jag går upp och jobbar, jag vill ha det så, för mig är det viktigt att få vara hemma med barnen så länge jag kasn och jag skulle inte under nåra omständigheter VILJA byta med min man. Jag tror alla tycker olika, gillar man sin situation så är det bara fint. Kul att du såg programmet! =)

    Ha det gott!
    Mvh amanda

  • http://filindeblogg.nu Susanne

    Hej Amanda! Kul att du läste min blogg. Jag nämnde inte er i bloggen men ert förhållande var också intressant att följa. Det var ju upplagt lite så, tror jag, att man skulle tro att ni inte var tillsammans längre. Desto härligare att det faktiskt var så! Att ni hittat tillbaka till varandra och har två små barn!
    Jag är ju äldre än du och med någon sorts facit i hand så känner jag att ”föräldrasystemet” är fel. Det är fel att mamman tar på sig hela föräldrarollen och att mannen släpper den. I många fall vägrar mamman ”släppa in” mannen och han går med på att skippa längre föräldraledighet. Det tror jag inte alls är bra för barnen – och inte heller för föräldrarna. Både mamma och pappa blir föräldrar och det redan från första början. Kortare arbetstid skulle göra det möjligt att antingen dela dygnet – mamma jobbar första halvan och pappa andra – och då är inte barnen på dagis alls. Eller båda jobbare kort dag, t ex 7 – 13, och sen har stor del av dagen till att umgås hela familjen.
    Det var lite av mina tankar. Ha det gott Amanda och lycka till i framtiden – och en sak till: Du är jättesnygg i den fräscha frissan du har! Kram!

  • Jessica

    Jag känner mig tvingad att kommentera bilden du har av mig och min familj eftersom du har fått allt om bakfoten. Jag fastnade inte vid någon spis när jag fick mitt första barn. Jag stannade upp, andades och reflekterade och fann mig vara fullkomligt i fas med mig själv i moderskapet på ett sätt som jag aldrig tidigare erfarit. Att hasta ut i yrkeslivet var inte ett alternativ för mig. Jag ville njuta av mitt barn och av den bubbla vi befann oss i. Du skriver om alla drömmar som gick åt skogen och jag vill bara påpeka att när jag fick barn så vävdes helt andra drömmar än de som handlade om prestige och karriär. Jag undrar om du inte läser in långt mycket mer i det du såg än vad vi faktiskt visade…. Jag ser inte min utbildning som bortkastad och jag har för avsikt att ta upp mitt yrkesliv igen – i den omfattning som passar mig och min familj bäst. Jag tycker att det är bedrövligt att jag som kvinna ska behöva försvara mitt val att vara hemma med mina barn. För mig är det naturligt att jag tar hand om mina barn när de är små. Jag tror på ett nära föräldraskap och att mamman har en oerhört viktig roll för det lilla barnet. Jag tror inte på att barnen ska vara på dagis tio timmar om dagen från ett årsålder för att föräldrarna ska ”förverkliga” sig själva. För mig är det en befängd, förvriden syn på livet. Jag och min man har ett ständigt pågående, levande samtal om vårt liv och de val vi gör. Vi provar oss fram, testar nya sätt att leva och förhålla oss till varandra, vi försöker vara flexibla och anpassa oss så att vår familj alltid sätts främst. Det är det moderna sättet att leva anser jag. Att inte basera sina livsval på det som är pk. Att faktiskt kunna välja hur man vill leva utan att det av andra KVINNOR ska nedvärderas. Att skriva att jag är piga här hemma är bara dumt och säger mer om dig än om mig. 

    Tack Amanda;-)Jessica Karim

  • http://filindeblogg.nu Susanne

    Hej Jessica.
    Jag känner så väl igen mig i det du beskriver om att känna sig i fas med livet och det sätt du upplevde moderskapet på. Detta upplevde jag också! Däremot skiljer vi oss genom att jag fortsatte mitt yrke som personalchef på deltid och förenade därmed yrkesrollen och föräldrarollen. Det var för mig det ultimata men med facit i hand vet jag att det är kortare arbetstid som måste vara lösningen. Kortare arbetstid ger gladare familjer, tror jag, och det ger dessutom fler arbetstillfällen och minskar antalet fall av sjukskrivningar för t ex utbrändhet/utmattningssyndrom.

    Du skriver mycket om mammans viktiga roll för barnen men barn har också i bästa fall en pappa. En far som bör ta mycket större del av föräldraskapet både för sin egen skull men ännu mer för barnens. Som ”bonus” får därmed mamman avlastning från en större del av föräldrarollen och barnen får rätten till båda sina föräldrar.
    Att detta sen dessutom ger en ”jämställdhetsbonus” med t ex fler kvinnor på ledande befattningar och för viktiga beslut vad gäller samhällsfrågor är grädde på moset men kommer också våra barn till gagn.

    Ja, detta med ”piga” kanske säger en del om mig, som du påstår. Livet är inte alltid enkelt och blir inte alltid som man tänkt sig. Äktenskap kan gå i kras, saker kan hända så att man själv blir ensamförsörjare för familjen.

    Det märkliga är hur kvinnor ”slåss” mot kvinnor när det viktiga i sammanhanget är barnen, deras rätt till sina båda föräldrar och till en rättvisare värld.

    Hälsningar Susanne

  • Tina

    Jessica, det du förmedlade var så befriande. Man får välja att vara hemma med sina barn, man får välja familjen före arbetet, man får låta karriären ta en paus, man får ta vara på den korta tid som det ju ändå handlar om då barnen växer upp. Man hinner jobba och göra karriär också när de ovärderliga, dyrbara, underbara småbarnsåren är över. Ingen människa har legat på dödsbädden och ångrat att de inte tog vara på den tiden, att de inte ägnade mer tid åt sina barn, att de valde barnen först och karriären sedan – ingen.Tack Jessica! Vi gjorde exakt så i vår familj också! Kram till dig och din fina familj!

  • http://filindeblogg.nu Susanne

    Tina.
    Om jag läser din text och betonar vissa ord i den så är den fantastisk! Citat:
    ”MAN får välja att vara hemma med sina barn, MAN får välja familjen före arbetet, MAN får låta karriären ta en paus, MAN får ta vara på den korta tid som det ju ändå handlar om då barnen växer upp. MAN hinner jobba och göra karriär också när de ovärderliga, dyrbara, underbara småbarnsåren är över. Ingen människa har legat på död
    sbädden och ångrat att de inte tog vara på den tiden, att de inte ägnade mer tid åt sina barn, att de valde barnen först och karriären sedan – ingen.”

    MAN får, kan och vill välja så! Tack!

  • Amanda

    Fint Jessica! All heder till er! Jag tycker det är fruktansvärt också att man ska tvingas försvara sina val sådär. att prioritera sina narn och sin familj är det finaste man kan göra! Om andra vill självförverkliga sig själva så kanske de borde fundera på att INTE skaffa barn på det sätt de gör om de bsra tvingas ksstas in på en institution snabbt som ögat och låtas tas om hand av samhället. Det var fint att se er och jag kan inte säga annat än att jag beundrar er, det är vackert att se levande familjer som värnsr om varandra!

  • Jessica

    Du har helt rätt Amanda! Samhället är så individualiserat och allt fokus ligger på den enskildes rätt att förverkliga sig själv. Att skiljas tas med en klackspark, det är ju en perfekt lösning att ha barnen vv, så kan man göra sina egna saker på lediga veckan. Jag blir helt deprimerad av dessa resonemang! Det är i mångas ögon bakåtsträvande att fokusera och sätta familjen, kollektivet, främst. Jag tycker att det är det enda sunda. Sen är det upp till varje familj hur man väljer att fördela arbetet, men att klanka ner på oss som väljer att vara hemma med barnen är trams!

    Kram till dig Amanda! Jag tycker att ni är en jättefin familj!

Premium Wordpress Themes by Natty WP. Web Hosting
Images by our golf tips desEXign.