Här följer en stilla tillbakablick från min promenad i onsdags – då solen lyste så fint.
Jag var på väg till kyrkogården för att tända ljus på Max och Sagas grav. Det var ett härligt höstväder och solen riktigt värmde – både utanpå och inuti.
När jag kommer fram ser jag att en ny människa begravts intill Max och Saga. Begravningen måste ha skett nyligen för blommor och band låg på graven.
Jag hör verkligen inte till dom som läser banden på andras gravar men något fångade min blick – det var fjärilen! Ser ni den?
Fascinerad tittade jag på den vackra fjärilen denna soliga höstdag i oktober. Den satt på ett av banden och då såg jag också att graven var för en kär bekant – Stephan – som även han fick sluta sina dagar alldeles för tidigt.
En fjäril smyckade denne skicklige tecknares sista viloplats.
Så fint och så stämningsfullt – som en hälsning.
Det känns bra att Stephan ligger intill Max och Saga.
Jag tände mina ljus i Mias lyktor till de båda barnen.
Tänkte att de två ljusen intill kanske det var Emma som tänt. Tänkte på dom allesammans, bad stilla för mig själv och gick därifrån.
Må de vila i frid – Max, Saga och Stephan.
Senaste kommentarer