Feel in the Blogg

Köket är väl hemmets mest välbesökta rum! Både antal gånger, längden på besöken och variationen av aktiviteter i nämnda rum!

Varje morgon möter mig den här vyn när jag ska brygga mitt kaffe och ge katterna friskt vatten. -Tja, en diskbänk och en spis – inget ovanligt med det, tänker ni. Men ser ni inte tavlan!?

Bilden över huset jag bor i. Fotot är taget någon gång runt år 1900.
Varje gång jag står där vid diskbänken så tänker jag på bilden. Fantiserar om människorna på den och funderar över hur det kan ha tett sig här i huset på den tiden.

Ingen av de små barnen lär vara i livet idag – 2012. Bilden har jag fått av Elsbeth Larsson som bodde i huset en gång. Hon berättade för mig om hur spännande det var att en fotograf kom för att ta en bild av Glasblåsargården – stället där bara arbetarna bodde. Arbetarna som slet på Arboga Glasbruk vars disponent bodde i ensamt majestät med sin familj i det stora, vackra, vita huset intill.
(Vykort över Stora Nygatan i Arboga där disponentens hem – Glasmästarvillan – ses närmast till höger. Nästa hus är mitt nuvarande hem.
Vad tänkte småkillarna? Och vad tänkte kvinnan som öppnat fönstret från en av de små lägenheterna om ett rum och kök?

Längre bort på fotografiet syns huset som vanvördigt kallas ”kiosken” idag. Jag kallar det ”Lilla huset”. Huset var tullstuga i slutet av 1600-talet. På väg in till Arbogas marknader fick folk betala tull för sina varor. Det här var alltså början på staden, ingången, från öster.
Utanför huset på bilden står två små flickor. Kanske tittar den ena på hattarna i fönstret? Enligt Elsbeth blev huset hattaffär så småningom och Elsbeth själv var springflicka där när modisten skulle leverera en hatt till någon fin dam i Arboga.
Tyvärr förstördes huset fullkomligt på 40-talet då det gjordes om till kiosk. Min dröm är att återställa huset som det var en gång. Vilken fantastisk liten bostad det skulle bli!

Småpojkarna på bilden står vid gaveln på huset och kvinnan tittar ut genom det här fönstret: Ja, det är inte samma fönster – ramen är utbytt som den uppmärksamme kan se. Utsikten är inte heller alls den samma som på kvinnans tid: Var det bättre förr? De som bodde här i huset hade det nog inte fett – men det var vackrare. Finare utsikt, mer natur. Så synd att så många hus rivs och lummiga innerstadsmiljöer förstörs. Vi bör gå varsamt fram med förändringar och bevara det som kan bevaras.

I mitt kök finns annat också. Jag älskar kalendrar, det vet ni som läst min blogg tidigare. Såväl adventskalendrar som almanackor med månadsblad att vända. En mängd kattkalendrar finns förstås men idag vill jag visa en annan favorit: Januari månad i Caroline Roosmarks fina kalender! Så här står det intill bilden: En fin betraktelse och tänkvärd! Anna Åström är skådespelare och är en av de kända personer som stått modell i kalendern.  Caroline Roosmarks kalender ges ut till förmån för Fryshuset i Stockholm och i år till projektet ”Barn till ensamma mammor”. Läs mer om fotografen Caroline Roosmark HÄR – där du också kan beställa en egen kalender och samtidigt stödja verksamheten!

För övrigt fanns detta i mitt kök igår!
Och det här! Njutning för såväl kropp som själ en grå januaridag när man längtar till våren.

Onsdagen är här. Kaffet är strax urdrucket och bloggen klar. Kattpojkarna är inne och Vilda Wilma likaså.
För en stund sedan hördes ett försynt jamande utanför min dörr. Jag har dörren till kontoret stängd eftersom Vilda Wilma ibland tycker det är nödvändigt att använda mina viktiga papper som toalett… Jamandet kom från Felix som ville hälsa, bli jagad till matskålen och sen få sitt vatten serverat i glaset i diskhon.

En vanlig morgon alltså på Glasblåsargården i Arboga år 2012.