Imorse när jag låg och drog mig i sängvärmen besökte jag både Rhodos och Regna. Ja, tänk (!) att det faktiskt är möjligt att i tankarna förflytta sig vart som helst. Vilken underbar förmåga!
Så förunderlig hjärnan är och så fantastisk. Vi människor kan tänka, planera men också minnas. 
Ena stunden kan vi ligga på stranden på Rhodos och höra vågorna rulla in, njuta av solskenet och känna värmen mot den solbrända huden.
För att i nästa sekund sitta på en brygga i Östergötland och meta! 
Jag tänkte där i sängen imorse – hur konstigt det vore om vi inte hade en så sällsam hjärna. Om vi inte hade tankar, inte kunde minnas eller planera – utan allting var här och nu. Ingen bakgrund, ingen framtid – bara just nu. Så märkligt och så fattigt.
Jag funderade över hur djurs hjärnor fungerar? Om de lever på associationer – en figur betyder mat, en annan fara, en plats betyder värme medan ett annat ställe är jakt? Eller om djur faktiskt kan tänka – mer eller mindre avancerat och beroende på sort av djur?
När min egen hjärna lät mig fara iväg i minnen och fantasier tänkte jag också på mina föräldrar. Mamma, en liten flicka en gång – här med sin storasyster: 
Döttrar till det här paret som träffades unga på landet en gång i norra Östergötland, kanske runt 1920. 
Mamma som ung flicka – vad tänkte hon om livet? Vad hade hon för önskningar? 
Och pappa – en stilig ung man – som blev mammas kärlek: 
Hur tänkte han den där gången på 40-talet, efter värnplikten, om livet och framtiden?
Idag har de varit ett par i nästan 65 år! Så fantastiskt – att både få bli så gammal men också ha sina sinnen i behåll – kunna tänka och minnas. Och att få ha kvar sin livskamrat i livet. 
Här sitter de, mina älskade föräldrar. Bilden är tagen igår, trettondagsafton, då vi träffades i familjen och hade det så roligt och trevligt.
Jag är så glad och tacksam att jag har mamma och pappa kvar, att de kan sitta i soffan hemma hos mig och vi kan prata och skratta som alltid.
Det kommer en tid, som jag inte vill tänka på, då minnen är det som finns kvar. Då får jag vara tacksam över en hjärna med bilder och berättelser att tillgå.
Avslutar med en bild på mamma och hennes lillasyster i Östgötadräkten, som också kallas Skedvidräkten, 
– och en bild på ett av alla djur som förmodligen kan tänka mycket mer och förstå mycket bättre än vad vi människor fattar! 
Wilma!
Till sist ett foto på en bukett tulpaner som får mig att tänka på en av mina bästa vänner.
Njut livet, ta det tillvara och var rädda om varandra.
Senaste kommentarer