Livet är en resa

Lokalt, Sverige & Världen Kommentera!

Livet är som en lång tågresa.

  Man kliver på tåget och färdas framåt – aldrig tillbaka. Resan pågår hela tiden och du kan inte kliva av. Du får finna dig i din lott och göra det bästa av situationen. Livet passerar förbi utanför ditt fönster. Ingen vet vilken hållplats som är just din slutstation.

Du färdas med en enkel biljett. Du kan aldrig boka retur. Vad som händer på resan framåt blir en överraskning, ett äventyr – glädje och sorg om vartannat.

Någon väljer att hoppa av i förtid. Kasta sig ut från tåget – resan genom livet. Andra kan bli knuffade. Har man tur och klarar livhanken får man klättra upp på tåget igen.

Ibland går resan lugnt och händelselöst framåt. Inte mycket att se, inte mycket att upptäcka. Tråkigt, tycker en del, skönt säger andra.
-Det går som på räls!

Olyckor och tragiska händelser kan inträffa.
Men det kan också hända trevliga saker.

Hur din sömn kommer att vara beror på resan – och sängplatsen.

Du kan inte göra så mycket åt din tågresa. Det är bara att hänga med. En dag når du slutstationen. Under tiden – se till att resan blir så behaglig och bra som möjligt – både för dig och dina medpassagerare.

Avslutar bloggen med Valdemar Dahlqvists fina dikt:

Jag har köpt min biljett och
står på perrongen.
Ett underligt tåg…
Det är sista gången.

Jag reser, men vet inte vart eller hur
jag frågade om det fanns retur
då log han i luckan och stack ut sin näsa
och sa, att det var enkel resa.
Så ofantligt enkel.

Så går jag in i min sovkupé.
Tänk något bagage har jag inte mé.
Allt verkar så underligt – här är konduktören
men han bär ej uniform med knappar och snören.

Han bär på en lie – jag vet han är döden.
Han som vet slutet på människors öden.
Märkvärdigt att jag inte är rädd
jag ligger så stilla i min bädd.

Han ler så vänligt, han klipper biljetten
för sista resan till himmelska rätten,
han mumlar faderligt:

”Det blir inte värre,
Sov gott och lugnt, jag skall
ej väcka min herre.”





  • Tina Pohl Larsson

    Susanne, jag sitter i England och skriver. Min pappa, Peter Pohl,  har just gjort sin sista resa. Mamma och pappa brukade lasa din blogg och gladdes at alla fina bilder fran Arboga.
    Det var sa underligt att du just skrev om den sista resan och beskrev livet som en tagresa. Min kara pappa alskade att aka tag och att lasa den fina avslutningsdikten var sa rorande och vackert.
    Precis sa tror jag det var nar han stilla somnade in efter nagra dagar pa sjukhus. Han somnade lugnt utan oro eller smarta.
    Kvar star vi pa perrongen, det kanns sa tomt men vart tag gar snart vidare och vi maste kliva pa.
    Mamma halsar varma kramar till dig.
    Din blogg fran 28 november varmde mer an du kunde ha anat nar du skrev den.
    Tina och Anita

  • Älskade vänner. Känner så med er! Ord säger så lite i sammanhanget men jag tror ni anar och känner de tankar jag vill förmedla – utan ord.
    Var rädda om er! Varma kramar från mig. Tack för era fina ord om bloggen.

  • Lars H Eriksson

    Miss i sista raden. Ska vara ”jag ska väcka min herre,”
    Han ska väcka när det blir dags.

Premium Wordpress Themes by Natty WP. Web Hosting
Images by our golf tips desEXign.