”Nu kommer den vår de svaga kallar höst”, skrev Erik Axel Karlfeldt en gång.
Men hösten är illa omtyckt av många och detsamma gäller ”ålderns höst”. Här om dagen samtalade jag med ett av mina barn, född på 1980-talet. Han fick mig att förstå att ”det är unga människor som gäller”. Inte så att det är hans synpunkt – nej, jag tror faktiskt att han är klokare än så – men har berättade om hur unga människor beter sig idag och hur detta köps helt av företag och arbetsgivare. 
Sonen sa: ”-Vi är den första generationen där barn har mer kunskap än sina föräldrar!” Jag tänkte till – och gav honom i stort rätt. Han kan mycket mer om många saker än vad jag gör. Datorer, mobiltelefoner, Appar och I-pads – you name it! Unga människor idag är på hugget, går mycket längre i skolan än vad min generation gjorde och IT-världen har gjort att de är oerhört uppdaterade i många, olika ämnen.
Men en sak är omöjlig för de unga bratsen att ta ifrån oss gamlingar – erfarenhet! Erfarenheten som förvärvas genom ”trial and error” – försök och misstag. Erfarenhet genom levnad – d v s årtals av kunnande som bara kan förvärvas genom tid. 
Kalla det mjuka frågor om du vill. Den lärdom man får genom att under många år umgås med människor i alla åldrar, i såväl goda som dåliga tider. Man går på smällar, når framgångar, lever sitt liv i många år – något som omöjligen kan fixas av en ung brat! 
Kunskap utan själ – är ingen kunskap att ha. Den duger ett tag men stupar sen på sina egna brister. 
Peter Flack fyller 65 år snart och om det skrev DN igår, söndag: 
Han har ingen tanke på att pensionera vare sig själv eller Hjalmar! Så här citeras han i tidningen: 
Han tycker precis som jag! Här en bit ur artikeln i DN: 
Ja, vi måste ändra på mentaliteten att äldre inte ska räknas! Att bara pensionera bort kunskap och erfarenhet. Det är förödande för ett samhälle.
Ja, hösten är här!
Hurra för den! 
Inför lördagen hade jag via SMHI förstått att köldnätter är att vänta. Därför begav jag mig ut på gården för att trädgårdsarbeta lite. 
En liten mängd av alla löv som förväntas falla ner hade samlats framför dörrarna till garagelängan och dessa räfsade jag upp. 
Slutklämmen på de berömda äpplena fick sitt. 
Komposten blev ändhållplatsen.
Alla uteväxter måste plockas in – i alla fall de som kan övervintra till våren. Dit hör tyvärr inte Lobelian som blommade så här fint igår… 
Lika fint blommade Kaprifolen! 
Dess blommor doftar lika ljuvligt som de ser ut! 
Men den kommer ju igen – nästa år! 🙂 Det känns bra att veta.
Ja, jag fick undan alla mina blomster denna höstsoliga lördag och tur var väl det! Under natten till söndagen hade vi haft besök! Gubben Frost hade smekt vår gräsmatta vit fick jag se när jag vaknade. 
Han hade nypt alla löv i kanten också! 
Gubben hade även sett till att Kristina som så många andra fick skrapa rutorna på bilen denna morgon! 
Men se Lobelian fick han inte!! Sent i lördags kväll smög jag mig ut och räddade den! 
Nu står den ihop med pelargonen i fönstret och tittar ut på bilarna! 
Hösten är här – länge leve hösten!
Senaste kommentarer