Feel in the Blogg

Förr undrade man vad banken hade för sig efter klockan 3. Numera undrar man väl vad banken har för sig över huvud taget…

Men nu gällde det Polisen. Polisen i allmänhet med den s k närpolisen i synnerhet. Vad gör dom efter klockan 4?
Eller när klockan börjar närma sig slutet på arbetsdagen…?

I torsdags eftermiddag behövde jag ha ett besked från polisen om en obehaglig händelse. Det jag fått veta kunde antingen röra sig om grovt förtal eller också om barnporrbrott eller sexuellt utnyttjande av barn. Självklart kontaktade jag polisen – bara för att inse att dom inte vill ha kontakt med mig!

Jag ringde en kvart innan klockan 16 och kopplades hit och dit. Det utmärkande för alla kopplingar var att signalerna gick fram men ingen svarade. Telefonisten suckade och kopplade mig till närpolisens mobiltelefon. Där svarade förstås ingen heller men jag kunde få lämna ett meddelande! Det gjorde jag  – och talade om vad ärendet gällde (förtal eller sexbrott mot barn) – och bad vederbörande att ringa mig. Jag angav mig mobiltelefonnummer.

Tror ni någon ringde!? Naturligtvis inte.   Jag har lämnat meddelande till närpolisen förr – också om allvarligt brott – men ingen polis har ringt upp.

Polisen ringde inte under torsdagen men heller inte under fredagen. Jag skulle på resa men hade mobilen med mig hela tiden för att kunna nås av polisen. Jag hade själv inte möjlighet att ringa upp igen men fanns alltså stand-by vid mobilen. Inget samtal!

Hur tänker en polisman som får ett sådant meddelande på mobilsvar?

1)  Att jag skämtar? (!)

2) Att –”hon får väl för bövelen ringa upp själv för inte tänker då jag ringa upp någon”?

3) Att närpolisen i Arboga är så överhopade av jobb att ett misstänkt sexbrott mot barn prioriteras ner?

Risken är kanske också att polisen inte ens lyssnar av sin telefonsvarare på mobilen. ”-Polisen – var god dröj!” Nej hellre: ”- Polisen – inte intresserad!”

Men det är väl Kling och Klang som tjänstgör och då får man väl inrätta sig efter det. Strunta i misstänkta brott eller ta lagen i egna händer.

Jag är inte en person som varken struntar i saker och ting eller ingår i något sorts medborgargarde. Imorgon ringer jag på nytt närpolisen och frågar: ”- Har du sökt mig?”

Fortsättning följer!

Lite höstmys måste jag ändå bjuda på när bloggen hittills varit så bedrövlig. Vilken underbar septemberdag det bjöds på igår! Tvätten åkte ut på tork i det ljuvliga vädret! Natten hade varit kylig, endast +2,9 enligt rapport från Borgaregatan, men solskenet och vinden torkade snabbt lakan och kläder! Härligt!

Blommorna kämpar in i det sista och nästan tävlar med varandra om att leverera den vackraste blomman innan Gubben Frost tar dom.

Blommorna tävlar också med löven i granna färger! Lönnen har så sakteliga börjat ändra färg och ett och annat löv singlat till marken.

Då tänker jag på Stig Dagermans vackra dikt:

Hur fort blir lönnarna gula,
som lyser vår vandring i parken.
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken.

Medan tid är kan man hinna göra mycket. T ex åka till älskade föräldrar med nygräddad äppelpaj! Äpplen bjuder också hösten på!

Avslutar med en bild från vardagen med katten Felix! Han har en egenhet – ja, han har förstås flera – men den här egenheten går ut på att jag ska jaga honom till matskålen. Fråga inte!!
När jag inte gör det utan ser på TV, läser, jobbar med annat – tittar han ut mig. Stirrar hela tiden tills jag inte orkar längre.
Eller som här, när jag försöker äta frukost, lägger sig på rygg och väntar! Gör jag minsta ansats att resa mig – rusar han upp och är färdig för kapplöpningen till maten… Suck… Katter!