Läser i lokalbladet att den komminister som sas upp från kyrkan i Kolsva ”tar strid för sin heder”.
Prästen slogs på kyrkbacken(!) men det var inte därför han avskedades. Det hela handlar om moral och etik plus samarbetssvårigheter, enligt uppgift.
Präster kan inte alltid vara änglar även om de i princip ska agera som ställföreträdande sådana här på jorden. Men en prälle som slåss utanför kyrkan med mannen till den kvinna han ”begått äktenskapsbrott” med känns lite magstarkt även för en ickekyrklig. Numera är prästen gift med nämnda kvinna och de har barn ihop.
I lokalbladet säger alltså den f d prästen att han slåss igen – denna gång för sin heder. Det har blivit en principsak, enligt prästen.
När journalisten i tidningen frågar om prästen fortfarande går i kyrkan, svarar han, citat: ”Ibland, men jag blir mest beklämd över att höra så mycket svammel”, slut citat.
Inte undra på att Svenska kyrkan tappar medlemmar. Präster som anser att kollegorna svamlar inger inte direkt förtroende.
Jag tror inte min gamla mamma skulle vilja se Kolsvaprästen i predikstolen igen…
Och vad har han där att göra? Om kollegorna ”svamlar” och allt bara handlar om principer tycker jag att han ska ta ett snack med sig själv och en eventuell Gud och ge upp denna strid. JUST för sin heders skull!
Senaste kommentarer