Idag är vi alla norrmän, är yttranden vi hörde fällas igår.
Och vi är norrmän också idag, imorgon och väldigt många dagar framåt.
Tidningar, nätsidor och nyhetssändningar talar alla om Norge – ett land i sorg. 
Förutom det ofattbara – över 92 döda hittills och medkänslan, förtvivlan och ilskan – analyseras det. Hur kunde det hända? Hur hindrar vi att det händer igen?
Många tankar brottas i mitt huvud. Vilhelm Mobergs bok ”Din stund på jorden” dyker upp.
”Du ska alltid tänka: Jag är här på jorden denna enda gång!
Jag kan aldrig komma hit igen!
Och detsamma sa Sigfrid till sig själv: Tag vara på ditt liv!
Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!”.
De berömda orden kommer från en nittonårig pojke, som snart ska dö. Men hans bror lever vidare. På ålderns höst kommer minnena av familjen ikapp honom. Om hur han utvandrade från Småland, till ett nytt land i Amerika och byggde upp ett annat liv. Stillsam och vacker roman, om en man som ser tillbaka på sitt liv. Den ger också en fin inblick i bondlivet och hur familjerna levde i början av 1900 .
Ja, ta vara på ditt liv! Slarva inte bort det! Så kloka ord – men ändå så svåra eftersom livet som levs beror på förutsättningarna.
Med mitt te följer ett litet visdomsord för varje tepåse. 
”Hedra ett barn och barnet kommer att hedra dig”. Låter också enkelt men kan vara nog så svårt.
Min dotter och jag valde igår varsin film att se under kvällen och av en händelse blev det två som fick oss att tänka i banorna – din stund på jorden och hur allt hänger ihop. Jag valde ”Mina eftermiddagar med Margueritte” – en fransk film. 
Om en man som träffar en gammal dam på en parkbänk. Hur hon lär honom om litteratur men också om livet. En lite annorlunda men väldigt fin film. Pojken som var oönskad och som hunsades under hela sin uppväxt växer i sina samtal med Margueritte.
Min dotter hade valt ”Black Swan”. 
Den tog andan ur mig. En fantastisk film som beskriver smärtan och kampen i förverkligandet av sig själv. Här en balettdansös – men det kunde lika gärna ha varit en målare, en musiker eller vem som helst av oss som strävar framåt.
”Hedra ett barn och barnet kommer att hedra dig”…
DN citerar en granne till den norske massmördarens mamma. Och – ja visst, är det så. Mördarens mamma är också ett offer. Hennes liv är också förstört.
Kunde hon ha gjort annorlunda för sin son? Hur såg pojkens uppväxt ut? Eller gjorde hon ”allt” och misslyckades ändå? Skulle hon ha förvarnat polisen om hon anade vad sonen var kapabel till? Hur klarar en mor göra det?
Och vad har vi andra för ansvar? Vänner, kamrater, grannar?
Tepåsen igen. ”Lös ett problem och hundratals andra försvinner”. Men hur? Och på vilket sätt?
Allt hänger ihop. 
”Tilltro ger ro” eller ”Litar vi på varandra bygger vi fred tillsammans”.
I DN idag söndag har Sportbilagan följande förstasida: 
Michael Phelps tog 8 (!) OS-medaljer i Peking 2008. Efter en lite strulig tid, enligt DN, satsar han nu på OS 2012.
Michael Phelps har fått diagnosen ADHD och jag undrar hur hans liv hade sett ut utan uppbackning från sin mamma och en förstående omgivning?
Din stund på jorden – allt hänger ihop…
Människor lever – men också djur. Lise Myhre som tecknar serien Nemi värnar om djur. I DN idag finns följande strip: 
För att ta del av den – köp DN! Men så mycket kan jag berätta att det handlar om djurs värde. Att alla varelser har sitt sätt att tänka, känna och leva. Och att vi människor måste lära oss det! 
”– Djuren har ingen plats att röra sig på” säger den lille pojken uppmärksamt. – Nej, tur att dom är dumma, svarar pappan.
Din stund på jorden – allt hänger ihop. Värna om allt levande, känn ansvar för din omgivning – och vi får ett bättre värld. Börja idag! Jag avslutar med att åter citera Vilhelm Mobergs kloka ord.
”Du ska alltid tänka: Jag är här på jorden denna enda gång!
Jag kan aldrig komma hit igen!
Och detsamma sa Sigfrid till sig själv: Tag vara på ditt liv!
Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!”.
Senaste kommentarer