Här kommer den igår utlovade bloggen – följt av en sorgeblogg för Norge. 
Felix följer mig som en hund – när HAN vill… Här om dagen frågade jag honom om han ville följa med på en promenad i trädgården.
Det ville han. 
Vi letade smultron först! 
Ja, i alla fall jag… 
Felix åt gräs istället. – Bra att passa på att rensa magen, tänkte han kanske.
Felix älskar när husbondfolket är ute med honom! Det måste han visa på alla möjliga och omöjliga sätt! 
Felix är kanske fotfetischist? Han älskar i alla fall tår!
Vem kan motstå en sådan kisse!? 
Inte jag! 
Det tar sin lilla tid att promenera när så många ömhetsbetygelser ska utbytas! 
Efter smultronrundan var det dags för krusbär! 
Felix hänger på! 
Men sen är det förstås dags för lite kel igen! 
Ibland (läs: ofta!) är det svårt att ta sig fram för han springer så framför fötterna.
Krusbär var det! Söta, goda!
Ett tåg passerade nära, nära. 
Men staketet emellan gjorde att varken jag eller Felix kände oss oroliga. Sen blev det provsmakning av svarta vinbär! 
Gott godis – och samtidigt nyttigt!
Körsbär i massor! 
Vackra men lite sura. Felix vägrar bär över huvud taget men strosade runt behagfullt, tittade på en och annan fågel som flög förbi, jagade en fjäril. 
Sen gick vi tillbaka. 
Felix i hälarna hela tiden! 
Jag ville titta på rosorna!
– Tråkigt, tyckte Felix. 
Men väntade på matte –
det gjorde han! 
Rosor är vackra men totalt ointressanta tycker Felix! 
Så sen gick vi tillbaka in igen. 
Man ska vara två på promenad! 
Spelar ingen roll om sällskapet så bara är en liten, trofast katt! 🙂
Senaste kommentarer