Knappt har man hunnit varva ner från förra äventyret – förrän det är dags för nästa. En av sönerna ska träffa sin chattkompis i Holland! Gissa om morsan tänker hänga på då!!?? Visst litar jag på grabben – men ensam till Amsterdam släpper jag honom icke!! Det är alldeles för mycket ”red light districts” och annat oroande där.
Maken föreslog skämtsamt att sonen skulle ta med sig några haschkakor hem… Skulle det vara kul!? Jag skrattade INTE! Efter en svart blick från mig tystnade maken…
Hur som helst så ger vi oss av imorgon. Jag förser mig med ett antal goda böcker och har redan noterat vilka museer jag ska besöka! Sen en god Pils på någon uteservering… Genevern låter jag vara – den smakar URK, tycker jag.
Tänk så skönt och avkopplande jag ska ha det :-
Fast egentligen ser jag mig själv sittande på sängkanten i ett skabbigt hotellrum bitandes på naglarna för att om och om igen slå numret till sonens mobil och mötas av ”Jag kan inte svara just nu men lämna ett meddelande efter tonen…”
Mer fasa och oro än avkopplande semester alltså – det är vad jag förväntar mig.
Vi får se. Rapport kommer från detta äventyr också så småningom.
Och man behöver ju inte råka illa ut för att man åker till Nederländerna – det går så bra att slå halvt ihjäl sig hemma i Arboga… Har ont ännu av den där förbaskade filosofen som smilar ironiskt och skadeglatt nere på stan…
För övrigt fyllde ett av barnen 20 år igår och flaggan skulle hissas men först skulle vimpeln halas. När vimpeln åkte ner – åkte katten upp!!
Inte hade jag märkt att Wilma, den lilla röda, trodde jag lekte med flaggstångssnörena… Så där hängde hon och dinglade! Men inte länge förstås! Snabbt halades katten – och upp kom flaggan!
Nu ska jag packa. Sonen stirrar stint på PC-skärmen som alltid och hummar lite emellanåt när jag vimsar runt och frågar vad han vill ha med. Fullständigt ointresserad! Det är mamma som får se till att klädombyten och tandborste kommer med. Helst skulle han väl resa som han stod och gick – och komma tillbaka hem likadan. Men vi ska dela rum i Amsterdam och jag vill ha något så när fräsch luft att andas därinne.
Detta chattande och dataspelande kan göra en tokig! Maken säger att han ”forskar” när han sitter och glor på datorn i timmar. (Kanske ett tips som svepskäl för någon annan spelande make vars fru undrar!?)
Men jag vet nog att ”Warcraft” inte har ett dugg med kardiologi att göra!! Möjligen kan spelandet ge viss hjärtklappning men det tror jag botas bäst genom att trycka på off-knappen!
Vi hörs igen – när jag och sonen är tillbaka – om vi nu hittar hem igen… ( Och tänk vad maken ska ”forska” i lugn och ro här hemma!! När katten är borta…)
Senaste kommentarer