Nästa kapitel från resan till Kiruna!
Måndag morgon stod jag på järnvägsstationen i Kiruna och väntade på tåget mot Narvik i Norge. Då möter jag prästen från gudstjänstbesöket föregående dag! Hon känner genast igen mig och vi börjar språkas vid. Det visar sig att vi har väldigt mycket gemensamt och vi byter adresser. Tänk var världen ändå är liten ibland och vissa möten känns som om en osynlig makt ordnat till. Prästen Gertrud och jag har t o m planer på att skriva en bok ihop! Ibland går det undan!
Tågresan mot Narvik var helt fantastisk! För 412 kr fick jag den mest otroliga naturupplevlese man kan tänka sig – plus trevligt ressällskap! Jättetrevlig personal på tåget så det blev familjär stämning. Träffade också ett par från Svärdsjö som var på tåget av samma anledning som jag.
Ett besök på Restaurang Guldrenen var ett måste – tågets restaurangvagn. Jag åt ljuvlig norrländsk mat – gräddstuvat renskav med potatismos och lingon! Till det en kall Norrlands förstås!
Resan gick i lugn och maklig takt och att passera Riksgränsen och sen välkomnas in i Norge genom tågets högtalare kändes speciellt. Norgesidan var om möjligt ännu vackrare med sitt bråddjup ner mot fjorden som rinner in vid Narvik.
Vad gjorde det att vädret var grått och det småregnade i Narvik! Hos mig var det hela tiden solsken inombords.
Kan alltså rekommenderas! 412 kr med Connex – Kiruna – Narvik t o r!
Nästa dag bar det av med guidad busstur till LKAB:s gruva! MEN – när Marina, den duktiga guiden, berättade vi skulle åka 3 ½ km in i gruvan och stanna på 550 meters djup och vägen var kolsvart – då slog paniken till hos mig. Jag har ju klaustrofobi (cellskräck) sen tidigare och med mitt sköra psyke blev detta för mycket!
Vad göra?? Det var becksvart i bussen och jag fumlade nervöst i alla skrymslen och vrår i min stora handväska efter SOBRIL!! Med ljuset från mobilen lyckades jag hitta 1 tablett och den svalde jag direkt – utan vatten! Bara genom att ha gjort det – kändes det bättre. Sen gick resan bra…
Turen var mycket intressant och vi fick ta del av vilket slit det måste ha varit att jobba i gruvan förr – och vilket hårt arbete det var att bygga malmbanan mot Narvik och hamnen där. Museet nere i gruvan var mycket sevärd! Sen fick vi veta att malmen i Kirunavaara är världens bästa! Den innehåller cirka 72 % järn till skillnad från järnmalm som bryts i Brazilien och Kina. Den innehåller bara runt 30 %. Kirunas järnmalm består dessut av magnetit vilket gör den mycket lätt att handskas med.
Väl hemma tog jag mig en Gull-Mack (norskt öl) som jag inhandlat på Vinmonopolet i Narvik. Ett mycket gott öl – runt och milt i smaken!
På Vinmonopolet fick jag lära mig att öl finns att köpa i vanliga handeln – till skillnad från i Sverige OCH att kassarna är gratis!!
Sista kvällen i Kiruna gick jag till Resturang Ripan och åt ripa till förrätt, röding till varmrätt och klappgröt till efterrätt! Underbart!
På vägen hittade jag sen en hundralapp!! Ibland ler livet emot en!
Väl hemma i Arboga igen beslutade jag mig för att överraska dottern. Hon slutar kl 14 på sitt sommarjobb och jag var hemma så pass tidigt att jag kunde hämta henne med bilen! Hon blev förstås jätteglad och jag träffade en av hennes arbetskamrater – en förskollärare som jag inte hälsat på tidigare. Hon var från Haparanda!!
Vilken slump! Haparanda är nämlingen mitt nästa minisemesterprojekt! Men det får bli nästa år…
Solen glimtar fram lite idag. Ta tillvara på den, men ta också tillvara de solglimtar som ljusa och trevliga minnen ger! De värmer lika gott!
Vi hörs igen!
Senaste kommentarer