Hej igen och GLAD MIDSOMMAR alla bloggläsare!
Nu är jag hemkommen från ett UNDERBART LAPPLAND som jag verkligen kan rekommendera!!
Bit för bit ska jag berätta om mina bravader i Kiruna med omnejd. Från kullerbyta utanför Yellow House till pyjamastjuvar!
Men – inte nu! Nu ska jag slicka mina sår och ladda om för midsommaraftonskvällen. Igår ramlade jag nämligen och slog mig illa. Det var väl den ”lycklige Arbogafilosofens” hämnd på mig… Jag har ju skrivit en del nedsättande om denna märkliga staty.
Hur som helst så var ALLT filosofens fel!! Jag hade inhandlat härliga jordgubbar av Mohammads son och vinkade glatt till Mohammads fru en bit bort – när jag samtidigt tog ett steg bakåt för att släppa fram fler i kön.
Jag trodde att jag tog steget bakåt mot plan mark – men DÄR stod den hemske filosofen illmarigt grinande och kastade mig till marken!!
Filosofen står nämligen på en sockel som sluttar svagt uppåt – fråga mig inte varför. När jag tog ett steg bakåt så satte jag foten upp på sockeln och slog omedelbart i backen! Filosofen kunde knappt hålla sig för skratt – det såg jag tydligt. Ni vet – skadeglädje sägs ju vara den enda sanna glädjen…
Jag själv ramlade alltså – likväll som min handväska med allt innehåll och alla mina jordgubbar. Hemskt pinsamt och hemskt ONT gjorde det också!!
Snälla människor rusade till och hjälpte mig! TACK ALLA! Mohammads fru kom springade och kramade om mig och frågade om allt var väl.
Det var det – trodde jag då.
Jag t o m cyklade hem!! Cyklade hem vinglandes med 4 (!) tunga kassar + handväska och en långfralla i nypan som inte fick plats i kassarna! Hur dum får man bli!?
Jag tänkte faktiskt att jag BORDE leda cykeln – men det stannade vid tanken. Smällen tog väl i skallen också…
Jag vinglade hem och la jag mig. Sen började det värka överallt och det kändes som om jag gått igenom en stenkross! Skrapsår, svullnader och blåmärken överallt.
Som tur är har jag en doktor här hemma och när han kom från jobbet kollade han upp mitt ena stackars värkande knä och kunde konstatera att inget var brutet och inga ligament var av. Han ordinerade Voltaren.
Nu linkar jag omkring här hemma och har bestämt mig för att TA DET LUGNT i fortsättningen. Jag är inte 20 år längre – fast det känns så inuti!
Ska nog börja cykla med hjälm också.
Men först av allt ska jag nu fira midsommar! Sill och färsk potatis och så Mohammads goda jordgubbar! Susan och Sahar, Mohammads fina tvillingdöttrar gav mig nya jordgubbar istället för dom jag tappade ut.
Kram på er alla och se upp därute! Vem vet vem den lycklige Arbogafilosofen drabbar härnäst!!??
Förresten sa Per-Axel Becker något tankvärt igår när jag berättade om filosofen. ”Han är ju vänd FRÅN Arboga! M.a.o. är han lycklig för att han är på väg BORT från stan!”
Fundera på det ni.
GLAD MIDSOMMAR
Senaste kommentarer