Att vara stresstålig är en merit i en del platsannonser. Men vad är stresstålighet? 
Och är det positivt att vara stresstålig?
Är det inte så att stress förgör mer än gör – så att säga? 
Och är inte stress egentligen en arbetsgivardröm för att utnyttja arbetskraften maximalt? Stresstålig = orkar mer, slits ut senare? Eller har jag fel? 
Är det inte bättre med arbete i egen takt? Efter vars och ens förmåga? Är inte det tecken på ett välfärdssamhälle – att alla får plats och är lika mycket värda oavsett vilken arbetstakt man har?Att man litar på att alla gör så gott de kan?
Titta på den här bilden! Hur upplever du den? 
Jag erkänner gärna att jag blir sjuk av att titta på den. Jag klarar inte det. Min hjärna går igång direkt – på ett obehagligt sätt som gör att jag blir sjuk – igen. 
Men ska det vara så här? Att stress är OK och stresstålighet ger jobb!? 
Att människor ska slita ut sig och under tiden bli deprimerade och/eller galna av stressrelaterad ilska!? 
Shining stress! Är det OK?
Jag vet exakt vad stress leder till. Det har jag vetat länge nu. Och min sönderstressade hjärna kommer aldrig att hämta sig. Det är otroligt jobbigt att tänka på. 
Allt jag vill och hoppas på – måste jag ta ner, packa ihop och lägga undan. Inte allt förstås – men mycket. Jag är en kreativ person med många idéer, impulsiv och glad. Det gör dels att jag får tackla ner mitt sätt att vara – för det fungerar inte längre.
Och dels tror människor att ”hon som ser så pigg och glad ut kan ju omöjligt vara sjuk”! T o m regeringen anser ju att vi inte är sjuka…
Det finns människor som inte fattar att när de tvingar mig att göra saker är det som att säga åt en person med brutet ben att gå! Gå bara! Ta dig upp för trappan där med ditt brutna ben släpandes efter dig! Det går säkert bra… 
Men utan kryckor!!
Är man utbränd så syns det inte och det finns inga ”kryckor” som hjälper… 
Men, tack och lov att jag har mitt sätta att vara – trots allt. Då hittar jag nya lösningar, försöker igen, och igen – hoppas på nytt.
Så var inte stresstålig! Sträva inte efter det! Gör saker i din egen takt och ta inte in vad människor omkring dig har för ouppnåeliga krav!
Själv håller jag sakta på att komma igen efter senaste smällen. Bakslagen kommer allt emellanåt trots att man försöker…
Men då kan en grön gård göra underverk! 
Sitta en stund och ta in allt det gröna och alla blommor. 
Titta på plommonträdet och se att det blir frukt även i år! 
Plocka prästkragar och ta in. 
Slå sig ner på trappan för en mugg kaffe latte… 
Grilla med sina kära när kvällen kommer… 
Eller bara ta det lugnt och unna sig vila en stund eller längre – på sängen. Som katten Curry som nu är halt…
Alla har vi våra krämpor och bekymmer.
Ha en fin pingstafton. Tänk på att tiden går så fort. Från liten knopp till gammal och vissen är inte steget så långt. Så lev medan tid är!
Senaste kommentarer