TYSKAN LJUGER!

Lokalt, Sverige & Världen Kommentera!

Igår, onsdag, fortsatte förhöret med den för mord åtalade tyska kvinnan. Jag deltog som åhörare och här kommer några reflektioner.

Jag börjar med konkreta händelser från rättegångsdagen, om vad som sades och inte. Därefter följer en personlig kommentar:

Först vill jag säga att det som slog mig när jag såg den tyska kvinnan för första gången var att hon verkade betydligt yngre än sina 32 år. Hon såg mycket ung ut och gav nästan ett barnsligt intryck.

Under rättegångsdagen kunde den tyska kvinnan redogöra mer detaljrikt för det som hände under 2007 än de första månaderna 2008. Hon motsade sig själv många gånger jämfört med de uppgifter hon lämnat tidigare i polisförhör.
Hon medgav att hon ljugit för polisen! Hon sa också att hon ”berättat sagor” för såväl psykologer som sina vänner.
När åklagaren kom in på meningar som den tyska kvinna skrivit i brev till mammans sambo – där texten bl.a. löd ”Jag hatar dig” och ”Hur fan ska jag få dig ur min skalle, ur mitt hjärta” – sa tyskan att det var ”sångtexter” utan mening i sammanhanget.
Det gällde även fler meningar i brev samt den papperslapp som polisen funnit bland tyskans saker med orden: ”Break a neck” – samt bostadsadressen till Emma och sambon. ”Bara musiktexter utan betydelse”, var tyskans kommentar.

Den tyska kvinnan kom med fler helt motsägelsefulla uppgifter mot vid tidigare polisförhör. Det gällde resor, hennes dator och om ”vänner” hon har.
Hon säger sig ha 5 mobiltelefoner och 3 olika SIM-kort som hon byter mellan telefonerna.

Hon har hyrt en bil för att åka från Stockholm till Örebro, enligt hennes egen utsago. När kilometerräknaren på bilen visar att hon aldrig kan ha kommit så långt som till Örebro – svarar den tyskan kvinnan att det var fel på mätaren.
Vad gäller tidpunkter som kan kopplas till mobilmaster och liknande säger den tyska kvinnan att hon inte litar på polisens tekniker.

Sen – ”skomysteriet” (min benämning). Denna redogörelse blev minst sagt förvirrande. Enligt den tyska kvinnan fanns det tre par svarta skor av märket VAN. Två med svarta skosnören och ett par med vita. Hon lämnade hela tiden olika uppgifter om dessa skor. Det var mammans skor och det var skor hon haft i Berlin o.s.v. Hon påstod också att den tyska polisen gett henne skor som de sa var hennes egna – men som hon aldrig sett tidigare. Åklagaren frågade: ”Passade skorna?” Den tyska kvinnan svarade: ”Ja”.
Tyskan erkände senare att de efterfrågade svarta skorna hade hon slängt i Berlin för de var sönder.

Den tyska kvinna påstod också att hon tagit tåg till Arboga och gått ut till Lunger för att titta på ”Kung Sigges sten”. Det är en sträcka på 37 km fram och tillbaka. Med de tider hon uppgav kan det anses som helt orimligt för en människa att tillryggalägga denna sträcka.

Tyskan ändrade sig också vad gäller en resa 14 mars till Arboga. Istället för att åka tåg sa hon igår att hon fick skjuts med en ”vän från Köping som jobbar i Stockholm”. Han hade, enligt tyskan, ringt upp henne och sedan skjutsat henne till Lunger utanför Arboga – för att därefter åka till hemmet i Köping.
När åklagaren frågar efter vännens namn – ler tyskan som alltid och vägrar svara.

Hon vidhåller att hon fött ett barn som Emmas sambo ska vara far till. Hon vägrar uppge var barnet är fött, datum för födelsen och när åklagaren frågar: ”Har du varit gravid?” svara tyskan: ”Det svarar jag inte på”. Ingen av hennes vänner har sett att hon varit gravid. Mot slutet frågar åklagaren: ”Har du fött ett barn?”. Den tyska kvinnan svarar: ”Ja.”

Hon gråter vid ett tillfälle och det är när hon pratar om sina egna blodiga kläder efter ett av självmordsförsöken. Mot slutet av rättegångsdagen snyftar hon när hon betygar att hon inte begått det brott hon anklagas för. Hon säger sig inte kunna förstå hur någon kan tänka så om henne.

Mina personliga kommentarer:
Den tyska kvinnan ger ett mycket förvirrat intryck. Förvirrat för att hon hela tiden kommer med motsägelsefulla uppgifter eller vägrar svara. Jag tror att nästan alla i rättssalen tänkte det samma: Hon ljuger! Hon slänger ur sig den ena lögnen efter den andra – helt obekymrat. Det verkar vara en mycket sjuk kvinna.
Hon sitter till synes oberörd, ler ofta och skrattar ibland. Hon dricker mycket vatten och blir röd i ansiktet när Emmas sambo kommer på tal vid några tillfällen.
När åklagaren till sist frågar: ”Har du någon gång varit på adressen XX” (Emmas och sambons bostad) svarar tyskan: ”Nej” men hennes kroppspråk avslöjar tydligt att hon ljuger.

För att få den tyska kvinnans berättelser bekräftade uppmanas de vänner hon påstår sig ha i Köping att kontakta polisen!
Allra viktigast är vännen från Köping, arbetandes i Stockholm, som gav den tyska kvinnan skjuts till Lunger utanför Arboga fredagen den 14 mars i år.

Avslutar med ett par bilder från pausrummet utanför Tingsrätten i Köping igår.

Poliser bevakade hela tiden rättegången och alla åhörare fick visa legitimation, eventuellt presskort och genomsöktes med metalldetektor. Pressen jobbade för fullt både som här i pausrummet som inne i tingssalen.




Premium Wordpress Themes by Natty WP. Web Hosting
Images by our golf tips desEXign.