Att vilja sluta leva…

maj 06

Om man skriver in ordet självmord på sökmotorn Google får man ungefär 1 290 000 träffar. Överst hamnar en ”guide” om självmord(!). När jag klickar på den finner jag att sidan är stängd tills vidare – vilket känns väldigt skönt.
Jag tänker inte gå in mer på denna handbok då min blogg idag vill ge det motsatta
– en guide till överlevnad.

Jag bläddrar i lokaltidningen och finner en dödsannons över en ung flicka, bara ett barn faktiskt. Det känns fruktansvärt!
Ändå känner jag inte flickan så mina känslor är ingenting mot föräldrarnas, de anhörigas, vännernas.

Men jag kan känna – och jag kan känna igen mig. Kan förstå många av känslorna. Ju längre man har levat ju fler händelser har man varit med om. Jag har känt av det nattsvarta på olika vis – men jag har också fått uppleva ljuset igen. När det vänder.

För det finns förändring! Det finns lösningar! Det finns utvägar! I de mörkaste, svåraste stunderna finns det alltid hopp.

Men det är inte alltid vi ser ljusningen. Inte alltid vi har någon som håller en hårt i famnen och viskar tröstande ord. Stryker över håret och berättar att det finns en ny dag, att sår går att läka och att livet inte är så svårt trots allt.

Men vad kan vi göra? Hur kan vi hjälpa? Jo, genom att finnas där! Finnas för varandra! Bry oss! Våga fråga hur vännen mår!

Ge hopp! Visa på andra val – för att dö är inget alternativ! Livet är så fantastiskt och har så mycket att ge! Låt oss hjälpa de sorgsna och bedrövade att hitta tillbaka. Att se möjligheterna och inte bara hopplösheten. Visa på att den där återvändsgränden faktiskt har en utväg. Visa på strimman av ljus som leder bort, ut, vidare!