Idag är det molnigt och så har det varit lite då och då under veckan som gått. Ibland tittar solen fram men mest moln och en och annan regnskur.
Själv har jag ett stort svart moln hängande över mitt huvud – så känns det. Imorse var jag tvungen att ta mig till Apoteket för att hämta mera medicin (för att kunna sova och för att få lugnet åter). Jag tog cykeln för att slippa gå – och kanske möta någon som ville prata. Jag var prick 9 på Apoteket för att det skulle vara så lite folk som möjligt där – så jag inte skulle träffa någon jag kände. Jag lyckades.
Den gulliga Isa i kassan på Apoteket pratade jag med och det kändes skönt. Hon förstod.
Sen kastade jag mig snabbt in på Konsum för att köpa några liter mjölk – den var slut hemma. Jag lyckades även där att undkomma folk.
När jag sen tog cykeln hem och hade klarat av dessa inköp utan att ha träffat någon som frågade hur jag mådde – så drog jag en djup suck av lättnad.
En sådan dag, en sådan vecka – en sådan tid är jag inne i just nu. Allt för en förbannad (ursäkta uttrycket) krogvakt som förstörde hela vårt 50-årskalas.
Min väninna säger att krogvakter har bara huvudet att ha kepsen på – och så är det kanske ibland. Mycket muskler – no brain.
Men vi har inte sett slutet på denna historia ännu. Fast 50-årsfesten kan ju aldrig göras om och det blir ett fruktansvärt och bitter minne för livet.
Var rädda om er där ute! Be careful outthere! Ni vet aldrig vad ni kan ramla in i för någonting!
Senaste kommentarer