Påskdagen och eftersom det är en söndag dimper åter DN ner på hallgolvet! Och på nytt finns det mängder av uppslag för bloggen att skriva om.
Det börjar direkt man vänt första bladet! Ledaren! 
Utan att ta ställning skriver DN:s skribent om omöjligheterna i möjligheternas välfärdsland Sverige.
Den här gången är det varken odugliga sjuka/egentligen helt arbetsföra som avhandlas, inte heller ambulanser som vägrar rycka ut – nej, nu är det de besvärliga människorna som blir gamla det handlar om! 
Människor har fortfarande den dåliga smaken att åldras – trots kirurgi, botox och lyft i fåfänga försök att värja sig. Någon/några märkliga personer har fått för sig att människan har ett bäst-före-datum som slutar strax innan 30.
När vi blir gamla och besvärliga – d v s inte längre är arbetsföra, inte orkar som förr och till råga på allt dragit på oss en del sjukdomar – då blir vi verkligt besvärliga!
För välfärden gäller inte gamla människor. Dom är bara en belastning. 
Ättestupan må vara en myt men det finns förmodligen ett stort antal politiker som mer än gärna skulle se att den metoden var verklighet. Så vi slipper alla dessa tärande personer som bara kostar pengar!
Skit samma vad dom uträttat en gång i tiden! Skit samma att dom byggde grunden till välståndet i landet! Nu är dom bara gamla, utslitna, ingenting att ha!
DN tar alltså upp detta i sin ledarartikel idag och det handlar lite om pest och kolera, enligt DN:s sätt att se på saken. Låsa in gamlingar på hem eller inte?
På de institutioner där vi förvarar gamla människor i Sverige händer det olyckor. Många olyckor. Dessa olyckor kan bero på att gamla låses in – eller att de inte är inlåsta! Så ni förstår hur besvärliga dom här gamlingarna är!
DN skriver om en demenssjuk man i Täby som rymde och som sedan hittades livlös utomhus. Sen kontrar skribenten med Öjagården i Piteå där ”Uppdrag granskning” tidigare upptäckte att gamla låstes in och lämnades ensamma utan tillsyn och utan möjlighet att tillkalla hjälp.
DN kommer fram till det klarsynta svaret på frågan – vad gör man åt saken?
”Allt skulle – förstås – kunna lösas med mer personal”. Sen konstaterar skribenten att det naturligtvis är omöjligt i välfärdslandet Sverige. ”Men hur realistisk är tanken att Sveriges samlade socialnämnder plötsligt skulle anslå tillräckligt med medel för att bemanna varje obevakad dörr?”
Ja, sådana trista jobb kan ju ingen ha i Sverige! Vakta dörrar = ta hand om gamla, trötta människor.
Hur har vi blivit vi människor? Vad har vi fått för värderingar? Vart tog respekt och medkänsla vägen?
Handlar det verkligen om att låsa in gamla eller inte? Är det förvaring vi pratar om eller är det något annat? Aktning och vördnad inför livet – i alla dess skeden?
Kan det vara en rättighet och ett sundhetstecken att gamla människor vill rymma från institutionsvård?
Kanske är det dags ändå att göra processen kort? Ta till det mytomspunna medeltida knepet med ättestupa? Läs mer om den på Populär Historias hemsida genom att klicka HÄR!
Eller finns det hopp för mänskligheten? Ett hopp som inte handlar om buggyjump utan livlina utan om synen på välfärd, synen på människor och dess behov. Välj själv! Du blir snart gammal du också!
Bilden nedan visar Ättestupan vid Hälleberg i Västra Götaland.
Senaste kommentarer